Ujujuj, Sveriges mest olästa blogg återuppstår. Hör o häpna kära mina blöggläsare, alla ni, ni vet vilka ni är. Och varför, undrar väl hela bloggSverige, återuppstår denna blögg just nu?
Jo, precis som förra året och året innan det är det bloggutmaningen #blogg100 som yours truly inte kan stå emot. Så fort det handlar om en utmaning som ligger precis utanför min komfortabla zon är jag på hugget. Kan bara inte stå emot. Måste haka på. Nu är kanske inte bloggande så rafflande kan en tycka, men att plutta in ett inlägg om dagen i etthundra dagar kräver sin kvinna. (Eller sin man, vi ska inte vara diskriminerande i den här lilla blöggen).
Jag tog beslutet igår att hoppa på blogg100 i år igen, egentligen är det kanske inte helt genomtänkt med tanke på min oerhörda bloggringrostighet. Sanningen är att jag inte skrivit en endaste liten rad i blöggen sedan dag 100 i förra årets utmaning... Men som sagt, på´t igen, på´t igen. Och ni som snusförnumstigt skakar med huvudena och säger saker som "sicket tjafs, det är väl bara att hoppa av under resans gång om hon inte känner för´t, en är ju inte slavad till att skriva i a l l a hundra dagar" känner inte till hur jag fungerar.
Jag hoppar inte av saker! Jag ger mig inte! I mitt huvud finns det liksom inte. Måste ända in i kaklet. Däremot kanske stans mest olästa blögg inte är stans mest intressanta blögg, speciellt inte varje dag i 100 dagar. Ibland kommer det bli svammel likt detta, ibland en liten haiku eller kanske en tanka, ibland nåt vettigt, ibland väldigt kort. Kvitt samma, här snackar vi kvantitet och inte kvalitet!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar