fredag 4 mars 2016

Lättviktigt inlägg apropå ansiktsblindhet

Idag har yours truly varit på 70-årsbaluns för min allra käraste svärfar. Shittans vad mycket folk där var! Och jag som är ansiktsblind fick improvisera som vanligt. För som vanligt hade jag otroligt, pinsamt, dålig koll på vem jag hade träffat tidigare. Oftast brukar jag haffa maken och hålla mig till honom. Hälsar han i hand så hälsar jag i hand, kramas han så kramas jag, tjingsar han så tjingsar jag, .. Ja, ni fattar. Men idag hade vi råkat komma ifrån varann mitt i mitt känsliga hejande. Så jag fick improvisera och hoppas på det bästa. Planlöst tog jag i hand, gav en liten kram, sa mitt namn. Försökte se både trevlig och självsäker ut på samma gång. Tyvärr chansade jag oftast fel, hälsade med namn på dem jag träffat innan och kramade främmande människor som jag aldrig sett. Tog i hand lite hipp som happ. Tyckte folk tittade snett på mig...
Men mycket trevlig var det, och mycket trött är jag nu - så gonatt kära blögg!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar