söndag 13 mars 2016

Jag - ett #fotofenomen

Jag har en kamera. I like it. En sak som både är användarvänlig för min vänsterarmade person, men samtidigt systematisk med diverse objektiv, filter och andra godsaker. Yours truly är bra på mycket, men en ohjälplig rookie när det kommer till kameratermer och dess inbördes beundran för varandra. Jag menar, hur flirtar bländaren med slutaren? Vilken relation har ISOt med vitbalansen? Och hur står det egentligen till i förhållandet mellan brännvidden och ljusinsläppet?

Idag blev jag sugen på att testa några lockande makrolinser som maken rotade fram. Det enda objektivet i hemmet som lockade med att vara både levande, färgglatt och framförallt blickstilla var en läcker bukett tulipaner. Som alla kära blöggläsare vet, så är just tulipaner det finaste en kan förära sina vaser med såhär i vårens begynnande. 

Hur som haver, jag drog igång mitt fotoprojekt med de luriga linserna. Betedde mig eventuellt något ovanligt, hade nämligen en liten trasselfluffig åskådare som studerade mina förehavanden och svårtydda uttryck med visst intresse: 

Tillslut tröttnade jag på att tulipanerna inte gjorde något spännande, hämtade en gorilla, och testade extremt långa slutartider. Tror jag. (Gorilla är ett stativ, gorillastativ. Heter så för att den kan klättra i träd tror jag. Iaf sättas fast i träd). Såhär såg riggningen ut: 

Tillslut tröttnade jag på det också, och tog med mig make, dotter, hund o katta ut i skogen. Det var roligare. Och javisst, kameran hängde med : )

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar