söndag 31 maj 2015

mammisdagen

Imorse kom dottern in med frukost hon fixat själv. I 45 min var hon uppe i köket och grejade. Bjöd sedan på melon-blåbär-vindruvor-en godisbit-komposition i glas, chokladmousse, oboy, och en rosa delfin som hoppar i soluppgången. Det sista är en teckning. Och en hel massa kärlek på det!
Själv skulle jag smsat trisslotter till min kära mamma, men det föll på någon slags logistik och min motvilja mot att skapa konto i Svenska Spel. Kändes farligt. Som att jag i nästa sekund skulle sitta med massa spelskulder på V75 el. dyl.
Men istället för trisslott fick mamma iaf tid att umgås med mig. Och det är ju inte så dumt på morsdag. Tänkte även ge henne en tanka, såhär på kvällsbloggkvisten.
Här är till dig, finaste mammi <3


tanka: mamma

Som en sommarvind
som en åker med jordgubbar
regnbågen i skyn

den bästa förebilden -
min mamma med extra allt.



lördag 30 maj 2015

En låda kan göra många lyckliga

Idag köpte maken sig en stor papplåda. Egentligen var det väl innehållet han suktade efter, och kunde inte ana att själva lådan skulle bli the shit för vissa. Visst finns det mening med föremålet självt, men det är lådan som gör köpet värt. Som vi poeter säger. Well, här är själva lådan:
Fin va? Uppmärksamma och snabbtänkta blöggläsare har nog redan listat ut vad det är. Och visst, ni har rätt, det stämmer! Vår gamla gav upp i somras, efter 17 år i tjänsten. Den var värd sin pensioneringsvila på tippen, och slippa tvingas utstå regn, eld, blåst, tändvätska, briketter, glöd, mat, kol, marshmallows och all annan sk*t vi stoppat i under åren. Maken är den enda som grillar i vår konstellation, för att cementera inoljade könsrollsmönster. Att grilla är på min "har-aldrig-gjort-lista" tillsammans med att t.ex. titta på filmerna Rambo, Rocky, Star wars, Sagan om ringen, gå på glödande kol, smälla en ballong, göra något riktigt olagligt, göra matpaj. Etc etc.
 Men lådan då?
Först hördes det lite skumma ljud från dotterns rum. Jag gick dit och knackade på den stängda dörren. Ett glatt: 
- Kom in! hördes. Såg ingen dotter. Men i hörnet fanns lådan till grillen. Jag knackade på den också, och fick ett nytt 
- Kom in! Där i låg dottern 
och lyssnade på musik! Hade det jättemysigt. Efter en timme kom hon upp från sin "koja". Mycket nöjd : )
Men någon mer gillar nya kojlådan. Kattan. Som aldrig annars sover i dotterns rum. Ikväll är ett strålande undantag, hon ligger däri och trampar förgäves med sina framtassar. Sötiskatt. 

- Och grillen?
Den har ni här!!
Ny grill ger lycklig make ger grillmiddag ger mätt o nöjd yours truly : )

fredag 29 maj 2015

Orkar inte tänka... då blir det en tanka

Min hjärna är trött och seg efter en social och trevlig vecka. Idag har vi till exempel haft finaste föräldrarna och finaste svärföräldrarna på middag. Samtidigt. Mysigt!
 Och eftersom min hjärna är för trött för att tänka bjuder jag er på en tanka : ))



Tanka: Försommar
Livet har vaknat
sommaren öppnar sin dörr
vackraste tiden

en myllrande fågelsång
är sällskap i gryningen.

torsdag 28 maj 2015

Skynda skynda fotofynda

Idag drog jag och maken iväg på fotorea på Emmaus B. Kl 10 öppnade de, tio i 10 stod vi i kön. I ösregnet. Utan jacka. Tillsammans med en handfull (andra) fotonördar. Alltså, jag är ju ingen fotonörd egentligen, mer ett trevligt sällskap. Och instantkameranörd. Trots min oinsatthet så hittade jag visst en hel del bra grejer, väskor, färgade linser, negativhållareljusbordgrej, och lite hit o dit. Men det nästbästa av allt är min nya kameraväska, det bästa är min nya Fujifilminstantmini! Fynd båda två, men mest av allt min nya FujiInstantmini. Den är så himla fin, och kommer så bra överens med min Lomoinstant. De delar filmsort. Och vet ni? Det bästa? Att båda mina favvoinstantkameror får plats i min nya kameraväska. Samtidigt.
 Nu sommar mina ögon, så gonatt blöggen, ses imorrn!

onsdag 27 maj 2015

en festdikt i tidens tand - mycket falskt, lite sant

Middagsbjudningen

Det var fest mitt i vackraste försommaren
i en svindlande, vindlande miljö
jag gick dit i nya skor
och med förväntansfulla tankar
hand i hand med toastmastern.

Upp i en fästning med drypande väggar
lukten av kall sten och svunnen tid
mina nya skor fastnade i golvet
gamla strider lät sig höras i rummen
för den som lyssnade bortom festen.

När det var dags att äta tog någon min plats
jag befann mig utlämnad och ensam
i ett rum med festklädda människor jag inte kände
skorna skavde och kinderna brände
såg ingen som kunde rädda mig.

Toastmastern svek mig, men en främling tog min arm
han drog ner mig på en stol
ville ha räddning liksom jag
hade hamnat ensam bland åldrade släktingar
de drack vatten, vi pimplade vin.

Under bordet viftade mina tår i frihet
nya skorna hade försvunnit
bland släktingarnas förståndiga fötter
hittade dem igen när vi vinglade hem

i morgonsolen med koltrastkvitter.

tisdag 26 maj 2015

Hur jag testade min mormors fobi #blogg100

Min mormor lever inte, har inte gjort så på många år. Men mina minnen av henne lever i allra högsta grad. Eftersom min dotter aldrig fick träffa vare sig min mormor, farmor eller farfar (morfar fick bort innan jag föddes) brukar jag berätta om dem. Speciellt nu, när dotterns klass jobbar med "för hundra år sedan". Mina mor- och farföräldrar föddes tidigt på 1900-talet, och var ungefär i dotterns ålder för hundra år sedan. Jag försöker komma ihåg vad farmor berättade för mig om hur det var när hon var liten. Min farmor älskade att berätta och hade ett excellent minne. Tyvärr var jag inte lika bra på att lyssna som barn och tonåring på alla hennes historier om hur det var förr. Det grämer mig. Mormor å andra sidan berättade aldrig om gamla tider, och som barn tyckte jag att hon var en riktigt skojig lektant. Min mormor hade en stark fobi, och det var för daggmaskar. Annars var det inte mycket som rubbade henne, hon var lång, ståtlig och välklädd. Men så var det ju det här med daggmaskarna... Som 8-åring hade jag svårt att förstå hur min självsäkra mormor kunde vara rädd för något så trevligt som daggmaskar. Nä, det kunde jag bara inte tro på. Daggmaskar?? Det måste testas. En dag när mormor var och hälsade på oss kom hon och mötte mig i skolan. Detta visste jag, så precis innan jag träffade mormor plockade jag upp en fet, fin daggmask och lade den i min knutna hand. Med den andra handen höll jag i mormor, och så traskade vi hem. Det var en promenad på knappt 2 km, så det tog väl minst en halvtimme att komma hem. Hela tiden höll jag hårt i min stackars daggmask. När vi kom hem vände jag mig till mormor. Nu var det dags. Nu skulle jag se om hennes rädsla var på riktigt, eller avslöja henne.
- Titta här mormor, här får du! sa jag och öppnade min hand. Där låg daggmasken. Jag kommer fortfarande ihåg det hela kristallklart. Daggmasken hade bajsat, bruna små ploppar i min handflata. Masken själv såg förvånansvärt pigg och levande ut. Men inte mormor. Hon lutade sig långa kropp mot min hand för att nyfiket titta. Och ger till ett skrik som ekade i området! Vit i ansiktet tar hon liksom ett långt hopp bakåt och ropar:
-Uschianimej, ta bort den, ta bort den!
Grannen kommer ut. Det hela blir mycket pinsamt för mormor. Och för mig. Än i dag skäms jag djupt över mitt tilltag, att testa min högt älskade mormors daggmaskfobi.
Sensmoralen i detta då? Misstro a l d r i g en medmänniskas fobi eller rädsla, hur dum eller ologisk den än kan vara.

måndag 25 maj 2015

Yeay, we did it!!!

Hör och häpna, ryss i galoschen, kors i betongen - vi klarade det!! Bästa familjen!! Vi kunde, vi gjorde det omöjliga, vi klättrade över alla fallgropar och ramlade ner från hindren. Nu kan vi sitta lugnt och pusta ut. På våra nya köksstolar!!!!! 
-Hur gick detta till? undrar nog hela bloggvärlden häpet. Jodåsåatt... vi hjälptes åt alla tre. Någon skruvade:

En annan fick ihop stolarna till att bli användbara:

Och en tredje vände omväxlande bitarna fel och omväxlande rätt. Ingen bild på detta dock. Maken var rätt skeptisk när yours truly gav sig i kast med kökssstolarna med lika stor entusiasm och hybris som igår, men trots vissa fadäser är alltså alla fyra stolarna monterade och klara. Nu åker de gamla rangliga skrällena på tippen! Såhär ser våra nya köksstolar ut, passar som foten i Eccoskon till vårt köksbord. Mvh #nöjd


söndag 24 maj 2015

Jag kan... Stolmontering ftw!!

Ja, det var visst min paroll som liten tulta. "Kan själv". Och det har hängt i liksom. 
- Jag kan! säger jag ofta både till mig själv och till andra. Men i och med att jag är en mästarinna på små oskyldiga lögner kan jag inte allt som jag säger att jag kan. Men ibland när jag väl sagt att jag kan något finns ingen återvändo, då måste jag göra det ändå för att inte avslöja mig.
Vi har köpt nya köksstolar. Vem ska ta tag i att montera dem?
- Jag kan! säger yours truly övermodigt. Maken tittar skeptiskt på mig. 
- Det kan du väl inte?! med en arm då? 
- Jag vill också skruva ihop stolar! säger min lilla skugga, aka dottern. Hon är inne i en härlig era av att kopiera sin mamma. Sagt och gjort, jag o dottern känns som ett vinnande montera-köksstolar-team. Maken bidrar till projektet med skepsism och muskelmassa, och packar upp stolsdelarna. Jag tar på mig rollen som eminent arbetsledare, dottern som ihopskruvare. Stolsdelar plockas fram, vänds och vrids för att passa ihop och hamna åt rätt håll, och sätts ihop enligt konstens alla regler. Maken får göra det sista, att dra åt alla skruvar stenhårt, och jag sätter igång med nästa stol.
 - inte nu igen!! Du har vänt stommen åt fel håll!! Precis som du gjorde med en av de köksstolar vi har nu, ropar maken. Det går ju inte att skruva på sitsen ser du väl!?
-Icke! Det är omöjligt! Hur skulle jag kunna göra fel? Jag har ju läst beskrivningen och allt. Jag har inte alls gjort fel!!!!! säger jag indignerat och övertygande. 
Tio minuter senare måste jag erkänna det jag kände på mig direkt. Maken har rätt. Såklart. 
- Vi får ta isär den igen, suckar maken. (Själv håller jag lite i smyg redan på att skruva isär den andra stolen jag precis börjat på, och satt ihop fel den med...)
Men här sätter yours truly stopp. Ta isär allt det vi jobbat och slitit med för att få ihop?! Det måste finnas ett bättre sätt. 
- Vi kan väl borra lite nya hål istället för dem som kom upp och ner? Så kan vi slippa göra om allt, säger jag käckt. Hämta din borrmaskin nu, fortsätter jag ihärdigt. Det är ju lättare så, och kommer bli rätt. Jag lovar!
Återigen tittar maken på mig med största skepsism. Jag försöker se självsäker och kunnig ut.
- Men du fattar väl att det inte går? Ska du borra då eller? frågar maken.
-Ja, kan jag väl. Hur svårt kan det vara? 
-Jaha, så DU ska borra alltså? Kan du borra hål på exakt rätt ställe och precis med rätt vinkel? Borra snett alltså? Och med en arm?
 Maken låter långt ifrån övertygad. 
- Klart jag kan, säger jag. Min svärfar är ju snickare!
- Det hjälper väl inte, säger maken. Det hjälper inte ens m i g...
-Såklart det inte gör, säger jag kvickt. Din svärfar är ju fågelskådare!
Jag tyckte själv att jag var ofantligt rolig och skrattade med eftertryck. Maken tittade återigen på mig med ett skeptiskt ansikte. Utan att skratta. Och med tanke på att han har en helt ihopskruvad stol framför sig att skruva isär igen kanske det inte är så konstigt. 
To be continued...

lördag 23 maj 2015

Och idag - en #haiku : )

Idag är jag vaken när jag bloggar. Ovan känsla. Många ser denna lördag som den ultimata schlagerlördagen. Andra som den ultimata löparlördagen. Och jag? En ultimat lördag att umgås med fina vänner, titta på löpande maken och hänga med allra sötaste dottern. Ligger i soffan och ser månen titta ner på mig. Därför ger jag er en haiku! Håll till godo, alla mina kvalitativa blöggläsare. 

Haiku: vårnatt
Vårnatten lyser
månskäran klyver himlen
stjärnorna sjunger. 

fredag 22 maj 2015

Trött, tröttare, yours truly

Men ikväll är det legitimt att vara trött. Vi kommer direkt från disputationsfest - makens ena kusin var det som var i farten. Kusinen var superduktig, maten var superb, alla var trevliga. Allt var toppen, utom en lite detalj. Min kropp. Den spelade också ut hela sitt register av tillkortakommanden. Men nu är jag så in i bänken sömnig, orkar inte vara vaken längre. Gonatt alla blöggläsare, ses imorgon igen,

torsdag 21 maj 2015

Att förvandla ett äppleträd till fågelträd

Ni vet vårt äppleträd? Det är ju i högsta grad fattigt på löv o dyl. Men desto rikare på fåglar har jag märkt. Just i år. När trädet hade mer löv fanns där mindre fåglar. Och som grädde på glassen är det olika sorter. Igår var det typ sex olika raser i trädet samtidigt. De lekte och hade så roligt tillsammans. Och visst ser det inbjudande ut för fåglar? Ser ni de tre trinda stenknäckarna? (tror jag):
Kan ju vara makens fågelmathus som lockar.
 Men det finns en som bestämmer i äppleträdet. När hon kommer flyr de andra, hon vill ha fågelfröna själv och grenarna själv. Då får de små fåglarna sluta med sitt samkväm och skingra sig Det är såklart fru Skata jag menar. Alltid samma skata, hon har ett märke på svansfjädrarna som jag känner igen. Plus att hon är lite rund om baken. Och extra vacker! Min nya bff


onsdag 20 maj 2015

Balkongmöbelprojekt

Vi har en balkong. En trevlig sådan med fin utsikt över bokar och div skog. I och för sig står det en bärande pelare mitt på, men det är visst en arkitektiskt relevant stolpe. I vägen, men stilistisk liksom. På denna ballis har vi ett styck möblemang. Blått. Bord och fyra stolar. Ihopplockbara.  Bröllopspresent, dvs 16 år gammalt. (Ja, jag och maken firar snart 16-årig bröllisdag. Lovely <3 ) Helt och rent, men färgen har sett sina bättre dagar. 
-Ska vi byta ut eller måla om? har vi frågat oss i 10 år. Och alltid kommit fram till att antingen: 
1) strunta i det, eller
 2) måla om.
 Alternativ 1 vinner alltid. Men nu är dottern mutad till att måla möbler. Hon tänker inte göra det gratis, det förslagna lilla barnet. Nej, betalningen hon utkräver räcker precis till att köpa ett speciellt "Bayala"regnbågsfantasidjur som dottern hett eftertraktar. Saken är den att för ommålning krävs färg. Blå utemöbelfärg. Nära oss ligger en sådan där stor testosteronaffär som vi tänkte inhandla färgen i. Men vad händer när vi äntligen får tummen ur till att ta tag i detta projekt? Jo, dels hittar vi ingen färg i affären och dels hittar vi ingen som kan hjälpa oss hitta färg. Ingen som vi kan köpa någon färg av heller för den delen. Efter att ha väntat och väntat och väntat på hjälp vann alternativ 1 återigen. Vi struntade i det. Gick till en annan närliggande butik som enbart säljer produkter i tyg och ofta har rea. Köpte duk och dynor till ballismöblerna. Kvick-fix, nu ser de till hälften fräscha ut i alla fall. Yours truly invigde med frukost. Ganska nöjd, ni vet "Syns inte det slitna så finns det inte". Men jag tror att en ommålning utförd av dottern är oundviklig trots allt. To be continued...

tisdag 19 maj 2015

#puddlegram

Kära blöggläsare.
Igår tror jag att jag lärde mig ett nytt ord. Eller kanske snarare ett nytt begrepp. Eller kanske ännu snarare en ny hashtag. Nämligen puddlegram. Hashtagpuddlegram. Jag tror det betyder  att bilden speglar sig i vatten. Men här lägger jag in en pudel, i f a l l jag har fel. Även yours truly har som bekant sina fläckar. Här följer en trolig #puddlegram från Sardinien 2013. En magiskt mysig kväll på stranden.

måndag 18 maj 2015

Äppleträdet och rabarberpajer

Jag har ju tidigare skrivit om mitt och dotterns "ansa-äppleträdet-big-time", Kivik-style. Trodde att vi tagit knäcken totalt på det, men icke då. Här och där tittar förskrämda löv fram. Men då trädet av naturliga skäl är lite kalt har vi bestämt oss för att piffa till det. Först stoppade vi ner en klätterväxt i jorden bredvid trädet. Dottern tycker att det är lite klent resultat, och bladade till äppleträdet lite extra idag. Med två gigantiska rabarberblad!
Hon blev mycket nöjd med sitt tilltag. 
Jag: 
- Satte du rabarberbladen i ÄPPLETRÄDET???
Dottern:
- Ja, visst blev det fint?!!
- Jättefint...
Nu undrar ni säkert varför vi har rabarberblad över? Jo, yours truly och dottern har meckat ihop rabarberpaj : )
Och inte bara EN paj i EN dag! Näe, vi pajade både igår och idag. Har aldrig hänt i hela mitt liv förut, att jag gjort rabarberpaj två dagar i rad. Anledningen är en fadäs med vaniljsåsen igår, så det råkade liksom bli lite mycket av den... Och det enda jag kom på som passar med vaniljsås i dessa tider är rabarberpaj!!

söndag 17 maj 2015

Sminka sig? Jag?

Häromdan var jag inne på Rituals. Ni vet, där jag införskaffar saker som: rosente, duschskum, handskrub, deostick, annat te, klänning (läs nattlinne...) osv. Eller så går jag bara in och luktar. Har ju en faiblesse för lukter, min näsa är en känslig varelse. Den vet vad den gillar och inte. 
Min näsa gillar doften av saker som:
dammsugsluft,
nyklippt gräs,
utekattpäls,
Ritualsbutik.

Min näsa gillar inte doften av saker som:
dansk ost,
dålig munhygien,
ångest-whisky,
hyacinter.

Nåväl, jag gick in på Rituals. Stannade till och drog in doften i näsan. "Ahhh, smells like heaven", tänkte jag och shoppade ett deostick. Expediten tittade på min uppenbarelse och fastnande i mitt osminkade ansikte. Det är f.ö alltid osminkat utan när yours truly går på fest. Och det är nu inte så ofta direkt. 
- Jag erbjuder alla kunder en fri sminkning när de handlar, säger den trevliga (och snyggsminkade expediten).
- Jaha, vad trevligt, säger jag och gräver enarmat efter plånboken.
- Om du vill kan jag sminka dig nu, säger expediten hoppfullt.
- Nej tack, det behövs inte, säger jag. Jag sminkar mig aldrig.
- Men jag gör det gärna, forsätter expediten envist och lite mer påstridigt. Du kan få hudvårdstips också. Jag kan visa dig hur du kan sminka dig.
- Kanske en annan gång, säger jag lite pressat. Jag har lite bråttom (vit nödlögn), ska till sjukgymnast med den här (gör en svepande gest mot min arm i sling-shotställningen). 
- Men jag har tid hela dagen, säger expediten övertalande. Kom efteråt så sminkar jag dig.
- Jaha, men jag vill inte idag, säger jag blekt och glåmigt. Tack ändå, men jag är inte intresserad av att sminka mig!
Efter lite mer dividerande piper jag därifrån. Och känner mig ovanligt osminkad. Stannar vid en spegel och tittar till mig själv.
 - Äh, jag ser ju ut precis som vanligt, mumlar jag till min spegelbild. Så illa att jag behöver tvångssminkas är det ju faktiskt inte. Hej ansiktet, du duger fint som du är!  
Jag bestämmer mig för att sminkexpediten bara var en god, sminkintresserad och välvillig själ, inte att hon såg mig som ett lämpligt offer! 


lördag 16 maj 2015

Halvsovande inlägg

Blöggis, idag är jag sömnig. No hard feelings för det va?! Du vet ju, lilla blöggen, hur mycket jag gillar att hänga med dig. MEN, inte idag. Idag ropar kudden och sängen för högt på mig, trots att jag spjärnar emot och stänger mina öron. Så jag är ledsen blöggen, idag får du inte mer än såhär.
Sov sött alla kära blöggläsare : )

fredag 15 maj 2015

Illande rosa

Jag för en årlig och envis kamp mot svartmyror i rabatter och på uteplats. De är ihärdiga och många, jag är ihärdig och en. Men, jag har vapen. Och äntligen fick jag köpt myrr idag, gamla hederliga myrr. Brukar bli så bra, lite vitt här och där, men ändå så bra. Ovetandes om vad som väntade skakade jag min burk och började hälla pulver i myrhålen. Och vet ni?! Myrren var kornig och knallrosa! Inte sådär diskret gammelrosa inte. Nej, här snackar vi neonrosa. Både myrorna och jag hoppade baklänges och gapade förvånat. Ska det vara så här? tänkte vi bestört. Jag läste noga på burken, ingenstans stod en varningstext angående den grälliga färgen. Typ "OBS! Farlig att förtära i stora mängder. Kan även ge synvillor pga stark rosa kulört". Dåligt va?! Så nu är det discorosa här och där på vår framsida. Inte är det snyggt inte, men så länge det håller de eländiga myrorna borta får jag vara nöjd : )

torsdag 14 maj 2015

Blogginlägg från ett källargolv

Nu blev ni allt nyfikna på var yours truly befinner sig? 
- Va? Är hon inlåst i en källare? tänker ni nog. 
Lugn bara lugn, jag sitter i ett fotolabb. Frivilligt. På golvet förvisso, men med en matta mellan min ändalykta och källargolvet. Vi är hos finaste svärisarna över natten. Älskar att landa här ibland, är lite trött på vårt hus. Tror det blir så när en är sjukskriven och inmobil. Min hobbyfotografmycketfotointresserade make är här i fotolabbet som svärfar fixat i källaren. Jättefräscht och fint!! Just nu testar maken en storformatskopieringsapparat (jupp, jag är ett fan av långa ord) och ropar ivrigt på mig. Jag sliter mig från bloggen för att se vad som händer. Följande motiv syns på ett vitt bord, antar att apparaten fungerar! Här ser ni yours truly i storformatsbildformat. Ser ut som en halv vålnad. Spooky.

onsdag 13 maj 2015

Mysonsdag

Blogginlägget heter alltså mys-onsdag, inte mysons-dag! (Som jag själv läste). Idag hade dottern ledigt från skolan. Yeay! Betyder sällskap åt yours truly. Vi började ståndsmässigt med Kalaspuffefrukost. Första gången dottern äter Kalaspuffar, för mig innebar det en vidunderlig flashback till barndomen. Ni vet, det härliga -70-80talet innan socker blev giftigt och big no no. Vi njöt vår socker/honungsstinna frukost och avrundade med en liten kaka. 
- Hehehe, up yours alla sockerfiender! tänkte jag upproriskt och njöt ohämmat. Sedan var det dags att fixa till oss inför Gebege och Linnéstan. Dottern styrde upp matchande outfits och matchande frisyrer. Jag inser att en får passa på så länge dottern vill matcha med sin mamma...och lät henne göra donutfrisyr med glitterspray på mitt ömhårade hår.
- Shit mamma, vad långt hår du har fått! Och vad tjock hår du har, vet du det? sa dottern. Jag hummade hårömt och nöjt.
Sedan hittade vi en perfekt och prisvärd parkeringsplats (läs dottern hittade) och var ännu nöjdare. Tog en prommis till gymnastikklädesbutik och gick förbi den  två gånger innan vi såg den. En timme senare gick vi ut, shoppade och ytterligare nöjdare.

Nu då? Via en leksaksaffär och presentköp var det dags för lunch. (Läs fika). Regnet hägrade och vi styrde in på ett av mitt och makens gamla favvo bagelshak. Och där fastnade vi! Helt sålda både jag och dottern! Mysigt ställe, supergoda bagels och morotskaka. Och bäst av allt - frivillig påtår av kaffet. Hur mycket en vill! För yours truly som inte druckit kaffe sedan i lördags var detta som manna från himlen. Nybryggt kaffe i oändliga påtårar. Regnet öste ner mer och mer, dottern och jag satt vid fönstret och begrundade livet. Då upptäcker dottern en tummad kortlek. Som om stället inte redan var femstjärnigt liksom. Ett seriöst Bluffstoppspelande tog form. 
Ni ser hur lurig hon ser ut, det lömska lilla barnet. Vann gjorde hon också. 
(Och den där pinsamma fadäsen när jag höll på att glömma bort att betala på caféet, den kan vi väl glömma, okej?!) Det enda som störde var att min axel tvunget skulle ha sin klumpiga sling-shot för att inte hålla sig hyfsat snäll och inte bråka, men det var ett pris värt att betala!



tisdag 12 maj 2015

Retligt var ordet

För skoj skull surfade jag och gymnastikdottern runt på lite olika ställen som säljer gymnastikdräkter, i hopp om att ramla in på en rea. Förvisso har flickebarnet två dräkter, men den ena halkar in på ett obekvämt sätt och den andra börjar bli sliten. Och så, till vår lycka, hittade vi en shop som bara tar halva priset mot andra. Klart vi ska testköpa därifrån! tänkte vi. Kollade modeller och storlekar, hittade en i krossad sammet med coolt mönster som vi båda gillade. Vi beställde, betalade inkl frakt, och var nöjda med vårt köp. Vi var nöjda i två minuter, tills jag tittade lite noggrannare på hemsidan,och såg att de även har en fysisk butik med fler dräkter och accessoarer. Denna fysiska butik ligger i Göteborg, staden vi bor i. I en stadsdel jag och maken bodde i tidigare. Med andra ord vore det ju så otroligt mycket bättre på alla sätt och vis om yours truly varit lite med uppmärksam från början. Då hade vi ju åkt dit imorgon och tittat live!! Dottern är dessutom ledig från skolan, och en annan är ju sjukskriven. Så, vad göra? För oss finns det bara en väg. Vi åker in till stan imorgon! Tar en fika i Haga, går till gymnastikdräktbutiken och ber att få häva internetbeställningen, köper dräkt och säkert lite annat piff. Har lite mamma-dottermys helt enkelt : )

måndag 11 maj 2015

Voff!!

I vår familj går vi i utvidgningsplaner. Det är projekt "bichonvalp 2015" som dragit igång. Ett inte helt lätt projekt har det visat sig. Det är liksom en hel del som ska klaffa, framförallt att vi hittar en uppfödare som väntar valpar. Och att inte alla eventuella valpar redan är bortlovade. Idag hälsade vi på underbara bichon friséer, tre ursöta ullbollar som studsade runt och ville leka och gosa. Dottern och hundarna fann varandra snabbt, hon blev populär både för att hon gillar att leka, att gosa, och för att hon fick ge dem hundgodis, 
Påminner mig lite om när jag gick på skoldisco på mellanstadiet och gav en kille ett par ACOkolor i utbyte mot en tryckare.
Men tillbaka till hundarna. Vi har nu lite tentakler mot både bichon bolognese och bichon frisé. På en splitbild kan man se att de är charmiga och fina båda två, på olika sätt:
Vi får helt enkelt vänta och se vad det blir, ett roligt projekt är det iaf. 

söndag 10 maj 2015

Kattugglehäckrapport

Häromdan fick vi en oväntad, och lite ledsam, hälsning. En av våra kattuggleungar från förra året hade gått hädan. Eftersom de var ringmärkta fick ringmärkaren info av den som hittade ringen på ugglan. Intressant att se nyttan med ringmärkning, men som sagt lite deppigt att en av kattugglorna är borta. I år häckande inga kattugglor i vår holk. Inte heller släpar min katta hem några sorkar. Och den ekvationen går väl alltid ihop; att ett dåligt sorkår per automatik innebär ett dåligt kattuggleår. Iaf sa ringmärkaren att av de 25 holkar hans fågelintresserade vän har koll på är det häckning i fem av dem. Förra året var det häckning i tjugo! Men nästa år, då j*klar!! Då s k a vi ha kattuggleungar. Min katta har hittills i år ett ratio av alldeles för få möss, typ en skogsmus och två oätliga näbbmöss. Men finns det inte så finns det inte.
Nu kan jag inte hålla mig vaken längre, over and out : o

lördag 9 maj 2015

en tanka efter midnatt

Hej blöggen! Du är visst negligerad idag, och nu har klockan passerat midnatt. Förlåtförlåt lilla blögg, imorgon är en annan dag. För att passa in i denna sena spöktimme bjuder jag på en tanka. (En tanka är ett japanskt versmått, en förlängd haiku). Den är inte vacker, men kvitt samma. Alla är vi inte vackra, men värda att sättas på pränt ändå : )
kram o gonat kära lilla blöggen

En döings tanka
 Min kropp har kallnat
maskarna vill kalasa
schas ge er iväg
hitta någon annans lik
än vill jag vara intakt.


fredag 8 maj 2015

Ni killar pratar om att vara förkylda...

...men ni ska veta hur det känns när yours truly är förkyld.
 Jag är usel på att vara förkyld. Urusel. Jag är bra på ganska mycket, och kan vara bra att ha till ganska mycket. Men när det kommer till förkylning är jag erbarmligt kass. Inget att hänga i granen direkt, eller hålla i tassen när åskan mullrar. Det händer ju som tur är otroligt sällan, den som bestämmer har väl tänkt till där och sparar omvärlden en förkyld jag. Men nu är det dags. Den årliga, vårliga förkylningen: Ont i halsen (hatar att ha ont i halsen), hostig (hatar att vara hostig), nysig (hatar att vara nysig), feberkänslig i kroppen (hatar att vara feberkänslig i kroppen), sovig (hatar att vara sovig), gnällig (hatar att vara gnällig)... Ja, ni fattar grejen.

Jag o dottern hade tjejmyskväll ikväll, maken är på festligheter. - Vad vi gjorde? Vi drack varm oboy med rostade mackor, spelade Skylanders, åt fryspizza framför TVn, tittade på massa Winxavsnitt under en filt i soffan. Dottern var lite frustrerad över sin lättsomnande mamma, men hon är van. Min mat- och sovklocka är som sagt lite flippad, förkylning är inte direkt någon helande parameter till denna.

Idag har jag även skickat iväg min nya Mirellbok till förlaget för en första granskning innan jag fortsätter mitt korr-arbete. Har börjat få viss rutin på det där. Först skriver jag klart texten, och sedan rensar jag bort de värsta felen. Därefter är det min fina mamma som gör en genomläsning för att se om flytet, rytmen och det stora hela är ok. Sedan tar min lika fina pappa vid, och gör ett mycket viktigt jobb med att korra grammatik och språk. När det är klart har manuset skulpterats fram och börjar ta sin slutgiltiga form. Efter pappa tar finfina maken vid, och rensar upp i meningarna, hittar onödighter och effektiviserar meningarna. Sedan gör jag en sista koll och ser så jag inte lämnat några små trådar som inte knutits ihop. Och med viss vånda, men med känslan att jag inte kan göra det bättre just då, skickas manuset till förlaget. Sedan följer en pirrig väntan på deras utlåtande. Där är jag nu. Med viss stolthet inser jag att jag skrivit klart två böcker denna vinter/vår, när de nu än kommer ut.

I detta landar jag gärna för ikväll. I känslan av att vara dålig på att vara förkyld, men bra på att skriva och utnyttja min tid som sjukskriven med stans kassaste axel : ))

torsdag 7 maj 2015

Att ta parti

Eller, om man inte vill ta något befintligt parti kan man ju alltid starta ett eget. I detta nu har det fötts ett nytt part. Partiordförande, aka yours truly, har precis värvat en partikamrat, aka maken. Politiska frågor som hittills avhandlats i partistämman har rört sig om kriminalvården, barnomsorg/äldreomsorg/sjukvård, segregeringen i skolan och samhället, kärnkraft... Ja ni vet, vanliga frågor. Iom att partiets tillblivelse och även första partistämma inträffar samtidigt, och dessutom samtidigt som detta blogginlägg skrivs får ni härmed ta del av rafflande live politikhistoria. 
Partiet står för en humanistisk strömning med en stråk av humoristisk. Humanisthumoristerna kanske blir ett lämpligt namn. HH. Det finns plats för fler i partiet, vi planerar att bli Sveriges nya uppkomlingar till 2018. Få massa procent, 4%-gränsen är ingen match för HH! 
Och nej, det finns inget H i hybris : ))

onsdag 6 maj 2015

Hårdansat äppleträd

Jag skrev ju för ett tag sedan om vårt ofruktiga (?) äppleträd. Fruktlösa? Ofruktsamma? Fruktbefriade? Fruktfria? Kvitt samma, äpplena bruka lysa med sin frånvaro hur eller hur. Men några andra som verkar älska vårt snaggade träd är fåglarna. Det är lite olika varianter, jag känner mest igen talgoxe. De är kraftigt överrepresenterade. Antingen syns de ofta och mycket, eller så kallar jag även blåmes för talgoxe... Men vi har dessutom en tjock och vacker skata i äppleträdet. Jag lovar, den är en riktig knubbis. Och tror sjuttsingen det, så som den gamar i sig talgbollar och solrosfrön. Dessa är ju egentligen inte till fru tjockis-skata utan till de små magra talgoxarna. Vacker är hon, vår fina skata. Jag pratar med henne från mitt vardagsrumsfönster. Säger:
 - Hej, hur mår du? 
Skatan svarar inte. Hon tittar på mig med sina fina skatögon och vinkar med den långa stjärten. Jag har uppkallat henne efter en kvinna jag beundrar. Mest för att jag tycker de är vackra båda två <3
För övrigt är jag trött och nyförkyld just nu, har inget mer att pränta ner i lilla blöggen ikväll!

 

tisdag 5 maj 2015

Här ska ta mig tusan hashtaggas

Asså, jag har ju gjort helt fel. Gjort bort mig i bloggosfären. Jag har ägnat tre inlägg åt att produktplacera, men glömt bort den viktiga fyrkanten. Hashtaggen. Har inte taggat mitt budskap, hur ska det då nå fram? Ajaja, helt bortkastat. Vet inte heller om det är någon mening med att hashtaggbomba inne i blogginlägget, eller om det är i rubriken som gäller. Kanske ska köra med både hängslen och skärp ett tag, och tagga kors o tvärs. Börjar nu. #gårdagensinlägg #noteraprodukterna #läsminblogg #hashtaggarbättreframöver #varförgörjagdessahashtaggar #skaslutahashtagganu
Förresten, varför ordet hashtagg? När man står i telefonkö och ska skriva in sitt telefonnummer säger den mekanistiska telefonrösten alltid "....avsluta med fyrkant". Inte. "... avsluta med hashtagg". Läste att det svenska ordet är fyrkantstagg, att fyrkantstagga, men det är ju lite väl osmidigt att använda. Typ, "jag ska fyrkantstagga nästa gång jag produktplacerar".
Ett fyrfaldigt leve för fyrkantstaggen!!!!

måndag 4 maj 2015

Att produktplacera och placera en produkt

Nu ska jag fortsätta mitt tema produktplacering här i lilla blöggen. Fast idag har jag en lite annan ingång. Idag handlar det mer om att placera sin produkt rätt. Återigen är det Moroccanoil som står i centrum. Denna gudagåva till håret. Igår skrev jag ju om att jag köpt nya hårprodukter, idag skulle de testas. Var nyfiken på min nya Moroccanoilmask. Jag följde anvisningarna noga: först tvätta håret, sedan handdukstorka det (här fuskade yours truly, det ska erkännas) sedan i med masken. Hårmask alltså, ingen daggmask. Masken skulle penetrera håret i 5-7 min. Penetrera håret?! Hur gör man det? Maken och jag hade roligt åt det där med penetreringen, och drog massa dåliga skämt. 
Men efter penetrationen av Moroccanoilmasken skulle man ta balsam. 
- Hallå? Är inte det lite bakvänt? Balsam efter inpackning??
 Kvitt samma, jag lydde. Min Moroccanoilbalsamflaska var i det närmaste tom, så efter att jag skakat ut en lagom klick och balsamerat in håret tänkte jag ta den sista lilla skvätten också. Ni vet, för att bli av med flaskan och börja på en ny. Så jag skakade ut en liten plutt i handen. Sedan en till, och en till, och en till... Tillslut står jag med ett megastort vitfluffigt balsamberg i handflatan. Shit. Går ju inte att stoppa tillbaka det i flaskan direkt. Jag hade helt missbedömt mängden balsam som var kvar. Well well, jag slänger på det lite vanvördigt i huvudet och håret, och skyndar mig att skölja. Mission impossible. Gick inte alls snabbt och lätt att bli av med allt balsam. Det var halt och balsamerat överallt; på golvet, på väggen, och under fötterna. 
- Ni undrar hur hårresultatet av allt detta blev? 
- Fantastiskt!!

söndag 3 maj 2015

Femitolvinlägg

Idag ska jag ägna mina sista dygnsminuter åt lite produktplacering. Blir kort med intensivt. Grejen är den att jag har fastnat för två märken: Rituals till kroppen och Moroccanoil till håret. Rituals var inte helt otippat som duschmousse, men jag är helt fast och går all in. Kör dusch, body, deo, scrub, handscrub, läppgrej, nagellack teer, nattlinne (aka klänning i ett tidigare inlägg)... You namne it! Men inte håret. Där är jag dedikerad till Moroccanoil. Älskar deras hårprodukter. Håret mår toppen av Moroccanoilgrejer. Dessutom luktar de så gott. Jag är svag för hårvårdsprodukter som luktar gott. Så nu vet ni det, ifall någon behövde tips : ) Over and out, dear blögg

lördag 2 maj 2015

Got you!

Ja, got you blöggen! Ikväll hann jag somna i n n a n jag började skriva blogginlägg, och överlistade därmed den onda ande som vill förstöra mitt bloggskrivande med elak sömn och elakt raderande.
Jag funderar över folk som får sponsorer till sitt bloggande. Ni vet, de får hem tex smink att testa, visa, och skriva om. Det får aldrig jag!! Och ändå har jag Sveriges mest olästa blogg. Världen är bakvänd ibland. Kvitt samma, jag ska produktplacera ändå minsann. På pin kiv. Fast jag fick betala min produkt ur egen plånbok. Eller om det var makens. Så här är det: Yours truly har hemska hälar. De är hårda, torra, spruckna, fula och onda. Pga sk*taxeln kan jag bara ligga på rygg sedan fem år, vilken sliter på hälskinnet. Hej trycksårsmärta. Men så igår föll jag till föga för reklamen och inskaffade en sån där batteridriven hälfilare. Åhh, den var härlig! Faktiskt var den det. Lät som en tandläkarborr blandat med en silkepil, men det var dess enda black om foten (😄). Vi tog bara en snabbis igår, men var så säkra - mina hälar har snart en dejt med hälfilsapparaten igen. 

fredag 1 maj 2015

Vad hände igår???

Näe, nu hände samma sak idag igen!!!! Jag blir tokig : # Jag skriver blogginlägg, jag somnar, jag råkar trycka bort allt jag skrivit! Både igår och idag. Skrivet - raderat. Crap. 
Ni kommer aldrig få veta vad som hände igår. 
Jo, 'kej då. Tredje gången gillt. Skiter det sig nu så skiter jag i det sedan.
Asså. Yours truly har ju ett drömyrke som kanske ter sig en smula oväntat. Att jobba på Trafikredaktionen på SR. Ni vet, vara den där rösten som säger "Har ni tips i trafiken kan ni nå mig på nolltjugo nionittinio fyrafyrtifyra". Jag älskar mannen som säger sådär. Platoniskt alltså. Han är min idol. Tänk att ha hans jobbposition. Well, iom att jag precis utbildat mig till speciallärare är det kanske inte en naturlig arbetsplats. Men sedan många många år tillbaka har jag hans nummer i min mobil i f a l l det händer något värt att rapportera in. Bara något litet alltså. En ofarlig men irriterande störning i trafiken. Men hittills har jag aldrig ringt. Det beror på:
1. Jag vet inte riktigt var jag befinner mig,
2. när jag vet var jag är händer det inget,
3. jag har inte ringt. Feg.
Men igår. Igår dök det upp en störning på E6an. Tre bilar som krockat litegrann, inte mycket, men de stod och blockerade vägen. Jag visste var jag var, det var maken som körde, alltså ingen ursäkt att inte ringa. Så jag ringde. Hjärtklappning och armhålesvettning av nervöshet. Jag kom fram. Och där var han. Rakt i mitt öra. Trafiktipsmannen. Jag kunde svara klart och redigt på hans frågor. 
- Norrgående riktning. 
- Mellan Bäckebol och Angeredsbron. 
- Båda körfälten blockerade.
- Tre fordon i vänster körbana.
- Skräp i höger körbana.
Ja, såna smarta saker fick jag hasplat ur mig. Han lät imponerad av min informativa stämma. (Men erbjöd mig inte jobb, konstigt och tråkigt nog.) Sedan sa han att var tvungen till att vänta ut barnradion innan han kunde varna trafikanterna. Barnradion?? Det var ändå bara en seg och dötråkig uppläsning av en dötråkig bok. 
Vi skulle till ett Valborgsfirande, hade en tid att passa. Men väl framme på parkeringen satt vi kvar i bilen. Väntade på min inrapportering. Och så kom den. Tipstrafikredaktionsmannen läste upp det precis så som jag sagt. Åhhh, jag rös av stolthet. Jag kände det än tydligare efteråt. Det där är mitt drömjobb!! Ett av dem i alla fall. Ett annat är speciallärare. Och författare. 

Vill passa på att sticka in ett foto på min katta. Fångade henne mitt i ett hopp. Katthopp : )