tisdag 31 mars 2015

vad får man gilla som vuxen?

Jag har märkt ett märkligt (?) fenomen som inträffar när homo sapiens blir vuxna. Då är det liksom inte fint och rumsrent att gilla vissa saker som egentligen är otroligt goda. Exempel vad dricker man till lunchen på lunchrestaurang? Vatten! Och då gör jag också det. Trots att jag tycker vatten fastnar i min hals och inte alls är gott. Vissa människor är jätteduktiga på att dricka vatten och mycket vatten. Jag är definitivt inte en av dem. Yours truly vill ha Fanta, saft, eller annat med socker i. Men inte cocacola, har aldrig gillat det. Kompromissen stavas Loka med smak. Det är både vuxet och tillräckligt gott.

Snabbmakaroner med ketchup är väldigt gott men inte så vuxenrumsrent, liksom sockriga frukostflingor utan en tillstymmelse till fibrer.

Något annat som är vansinnigt gott är o´boy. Både varm och kall. Men det känns inte heller helt pk att dricka när man passerat in i vuxenstadiet. Jag älskar o´boy!! Tänk er mellanmål med o´boy och sötlimpa med prickigkorv. Gottgottgott. Jag skämsdricker min o´boy när ingen annan vuxen är i närheten. Möjligtvis i sällskap med dottern.
 I 20-årsåldern ungefär, när jag hade varit på nattklubb halva natten, brukade jag på morgonen smyga upp och mecka till mig ett stort glas o´boy. Inget var så bra mot efterdyningarna av gårkvällens drinkar som det. Men nu var det länge sedan jag var på en nattklubb, eller drack smarriga drinkar. Har inget med ålder att göra, naturligtvis inte! Skyller allt på min ondsinta axel och alla dess operationer de senaste åren.

Och smaka på det här då - Nutella!! Mmm, visst vattnas det i munnen? Men det skulle jag aldrig kunna äta offentligt, knappt när familjen ser på. Dottern däremot äter Nutella utan att skämmas. Gärna till kvällsmat på rostat bröd. Åhh, guud vad gott det ser ut. Och den goda lukten ska vi inte prata om. Jag brukar sitta jämte henne och känna snålvattnet rinna till. Ibland gamar jag åt mig en smula eller ett hörn, men det är på nåder.
-Vill du också ha? kan maken fråga mig, men då förnekar jag min Nutellaböjelse. Nutella äter jag i smyg. Sticker ner en liten sked i burken uppe i skåpet och smaskar i mig den. Inte hela skeden alltså, bara Nutellan på. Tittar mig över axeln för att kontrollera så ingen granne gått förbi utanför fönstret och sett mig.



måndag 30 mars 2015

Var är trollkonfjällen?

Min kära kära blogg, du blir negligerad idag igen. Helt enkelt för att all min skrivenergi och skrivarlust går till min kommande bok. Snart, lilla bloggen, kommer du förstå varför. Håll ut håll ut. 
Bjuder på en rolig liten anekdot från idag:
Dottern och vi ska kolla på TV. Dottern ska fixa det hela och letar efter fjärrkontrollen. Men det är ju ett ord som är lätt att blanda ihop, och dottern frågar
- Har någon sett trollkonfjällen?
Tycker det är ett fint ord. 

söndag 29 mars 2015

Hur gick det med mörkret? #blogg100

Igår släckte även yours truly, maken och dottern ner under en timme. Vi gick all in. Dottern som skulle sova är beroende av sovmusik och nattlampa. Två fel i Jorden-timme, då dessa är beroende av CDspelare och fönsterjulstjärnelampa. Vi löste det med iPhone och en batterilysande ängel. Plus löfte om att ställa allt tillrätta när timmen var över.

Jag o maken satt i mörkaste mörkret i vardagsrummet och sippade lite rödvin. 
Men vänta nu lite - i mörkaste mörkret var ju tanken iaf. Men överallt runtomkring oss lyste lampor, framförallt massa gatlampor. Det var bara inne i vårt hus det var mörkaste mörker, annars såg det ut som vanligt i området. Nu vet jag ju naturligtvis inte hur det var inne hos våra grannar, vi bor i ett kedjehusområde. Men ändå. Men det kändes gôtt i energisamvetet i alla fall. Och vi hade riktigt mystrevligt. Tex roade vi oss med att göra en skuggteater i taket med hjälp av ficklampa, och två vinglas med en skvätt vin i. Hade vi aldrig gjort om det inte var Jorden-timme. Har ni testat?  Maken har bildbevis, jag ska visa här någon dag. 

Idag sköt jag även av första Polaroidpassfotot med min Miniportrait inklusive de fyra efterlängtade plastplupparna. Blev så superkanonbra!! Lite meckigt såklart, att mixtra med stativ, ställa in extern blixt, ha koll på avståndsmätning, och se till att objekten ser lagom glada ut. Men allt klaffade faktiskt. 
Ibland är det så befriande med omodern teknik och utrustning, det ger en annan känsla av tillfredsställelse när resultatet blir lyckat : ))

lördag 28 mars 2015

Jordtimmehaiku

Haiku: nedsläckt
Jorden släcktes ned
klockan ställs om till sommar
tecken i vår tid.

Yes gott folk, idag bjuds ni på en haiku i tiden. Annars så blir det inte så mycket mer här på bloggen idag, både jag o maken har varit djupt inne i våra skrivprojekt några dagar. Mao finns det inte så mycket kvar av min skrivenergi när det kommer till min lilla blögg.

fYI har mina lock till Miniportrait kommit och passar perfekt!!! Nu ska jag "bara" öva lite först och sedan skjuta bilder som en tok : )

fredag 27 mars 2015

Kall och skum eller mjuk och ljum

Ja, om detta tvistar de lärda. Vad föredrar ni? Maken förespråkar ju kallare desto bättre, yours truly vill ha sina ljumna. Maken tycker ljumna fastnar i munnen, yours truly tycker kalla fastnar i halsen. Maken vill ha brusiga, yours truly vill ha avslagna.
 -Vad jag pratar om? -Öl såklart! 
Men egentligen kan jag inte dricka något riktigt kallt. Speciellt inte vatten. Eller öl. Eller hallonsaft. Jo förresten, kanske hallonsaft. Men isbitar är ett gissel som jag helst undviker. Utom i drinkar. Men då har jag oftast ett sugrör som värmer upp drinken på väg från glaset till munnen!!

Over and out, blir kort blogginlägg idag för jag tittar på fotboll. Därav ölsnacket.

torsdag 26 mars 2015

Dressed for success or sleep?

Jag ska dela med mig av en ickepreskibrerad men rolig händelse. Det handlar om kläder. Och släktmiddag med svärfamiljen (som tur var kanske...). Såhär var det:
Jag och maken har en vän i Amsterdam. Denne vän introducerade oss för kedjan Rituals för ca sex år sedan. Allt sedan dess har vi väntat på att denna underbara shop med sina fantastiska produkter ska dyka upp i Sverige och Göteborg. Så har nu skett, till vår stora lycka. Vi shoppar där när tillfälle bjuds, allt från teer till handscrub, duschmousse och kläder. Ja, de har lite kläder. Jag fick tag på en underbart mysig klänning i mörkgrå trikå och orange spetskant. Ett stort plus för att den var på ordentlig rea, ett annat plus för att jag kan ta på mig den med mig kaputta axel. Utan större reflektion hade jag glatt på mig min klänning på släktmiddag hos fina svärföräldrarna för några veckor sedan. Ingen sa nåt om klänningen. Men så häromdan när jag skulle ta på den igen påstod maken att det inte alls var en klänning utan ett nattlinne! Jag protesterade, såklart, men lämnade plagget (!) kvar i garderoben. I lördags var jag på Rituals för att köpa te. Frågade den trevliga expediten vad mitt klädesplagg som jag köpt där var, klänning eller nattlinne. Expediten skruvade på sig och kom med undanglidande svar. Jag tappade tålamodet lite och gick rakt på sak.
Jag: - Men skulle DU ha den på släktmiddag eller bland folk?
Expediten: - Nej, gud nej!! Det är ju ett nattlinne. Möjligtvis en hemmaklänning för soffan framför TVn.
V.S.B för maken. Ridå för mig. Men nu sitter jag iaf i min sköna sovsoffklänning och kollar på TV. Känns mer relevant än släktmiddag om jag ska vara ärlig : )

onsdag 25 mars 2015

När sista punkten är satt

Den där känslan... När ens pågående bokprojekt kommit till slutet. När en känner att den sista meningen i det sista kapitlet sitter som en smäck. Boom. 
Där är yours truly nu. Jag har skrivit slutmeningen i mitt manus och jag måste erkänna att jag blev riktigt nöjd med den. Kort och kärnfullt med en touch av hangover in i den påtänkta uppföljaren. Eller inte. Funkar båda vägarna. 

Så vad händer nu? Nu har jag kommit till det stadie som är mitt värsta. Korrläsningen av texten. Jag tycker det är så tråkigt! Får en säga så? Kanske låter lite hårt. Men min hjärna är inte programmerad för grammatik o sånt. Den är programmerad som en fri själ, en konstnärshjärna som målar med ord. Jag tuggar samma mening om och om igen. Terroriserar mina nära och kära (läs maken) med att ringa honom på jobbet och utan trevligt tjitt-tjatt som intro kasta ur mig en mening i tre olika varianter och frågan vilken som är bäst. Stackarn, som om inte han har annat att tänka på på sitt fullspäckade jobb med ett eget projekt att skriva på. Som tur är har jag även mina kära föräldrar att bolla med, där har jag i ärlighetens namn liiite mindre dåligt samvete när jag ringer och gaggar om mina formuleringar. Men ibland är det bara jag och mig själv jag har att tillgå. Och min trogna katta, som brukar ligga och dråsa i soffan jämte mig när jag ligger och skriver. 
-Du! Lyssna här! Sov inte!! kan jag säga till henne och invänta respons. Sedan rabblar jag mina meningar som jag ev hakat upp mig på och försöker tyda kattans reaktioner. Tex om vift med öronen framåt betyder ja. Eller om slöa blinkningar betyder skriv om. Eller om ingen reaktion alls betyder tyst nångång matte, jag försöker faktiskt sova. Vad tror ni?
Måste visa ett foto på min katt och dotterns marsvin. Dottern ropade på mig: Mamma, titta vad gulligt de chillar!
Och visst, jag håller med henne <3

tisdag 24 mars 2015

Hejohå hitta vårtecken små

Idag på eftermiddagen tog jag en prommis med dottern och Tessa. Lilla katten fick stanna hemma, hon har ju en tendens att inte komma hem när hon går med oss. 
-Vem Tessa är? Det är dotterns älskade Skeppshultcykel! Vi tog vår långa runda och letade vårtecken. Dottern o Tessa cyklade i förväg och jag kom lunkande efter. Vi hittade små söta vitsippor som vi plockade i sällskap av en översocial och vacker irländsk setter. 
Tessa är verkligen ett lyckoköp, så roligt att se dotterns glädje över sin cykel. Själv håller jag med min syrra, man blir glad av en lyckad cykelaffär : ))
De passar bra ihop, dottern och cykeln Tessa.
Hemma försöker tulpanerna växa upp, men de går en hopplös kamp mot kattans hungriga tänder. Hon har en svaghet för just tulpanblad, det lilla skrället. Häromdan tömde jag en halv burk vitpeppar över dem, det hjälpte ett tag. Tills det började regna... Blåsipporna mår desto bättre!
Ett annat säkert vårtecken som hänger ihop med aktiviteten "dricka kaffe och ta en chokladbit ute i solen" är nya vårfräknar. 
-Hej på er, ni är hjärtligt välkomna till mitt ansikte!

måndag 23 mars 2015

I väntan på fyra plastpluppar

Eller små plastlock kanske en kan säga. Nu vill nu allt veta vad yours dillar om va? Så här är det. Jag har ju tidigare skrivit om min faiblesse för instantkameror, bla Polaroid. Nu har jag ju kommit över först en, men sedermera två, Polaroid Miniportrait. Den ena är det inget nini med, den är stor och klumpig och "på vänt" tills det kommer filmer till. Men den andra däremot är mindre, och efter en del förseningar har min beställda film till kommit. Häromdan skulle vi testa det lilla åbäket, jag o maken. Jag är ivrig och vill skjuta av ett kort, maken var noggrann och full av förberedelser. Blixt och inställningar och hejohå. Men till slut kunde vi sätta igång. Om ni av en händelse inte känner till modellen Miniportrait kan jag meddela att det är en passfotoinstantkamera, med fyra runda hål/öppningar på framsidan. Tanken är att man antingen kan täcka för tre hål i taget och turas om vilket som ska bara öppet. De andra ska ha plastlock för. Min Polaroid miniportrait kom utan lock, men maken trollade fram universalmaterialet silvertejp och löste det hela. Vi sköt av fyra olika porträtt efter konstens alla regler, matade ut bilden, väntade 90 s och drog bort skyddsplasten som täckte framsidan. Och - Voilá!!! Det hade lyckats!! Såg exakt ut som ett fyradelat passfoto-foto i bra kvalitet! Kul, men meckigt med silvertejp istället för plastlock. Men i förrgår promenerade lyckan min väg, maken kom över fyra lock på eBay som tillhör min Miniportrait. Nu ska de bara komma också.... Längtar....

söndag 22 mars 2015

en finfin svärsöndag

Idag åkte vi till mina fina svärföräldrar för några timmars söndagshäng. Alltid lika mysigt och idag var inget undantag. Tvärtom kan en säga. Hela klanen var samlad, vilket innebär 15 pers. Min kära svärfamilj. Där var såklart först och främst svärföräldrarna, men även mina älskade tre svägerskor med respektive och diverse tillhörande barn. Plus två hundar. Fullt hus mao och en skönt kaos. Alla är sådär minglade av sig, man  pratar en stund med alla och tar sig tid för varandra. Jag är så lyckligt lottad som inte bara har min egen grundfamilj, där vi står varandra mycket nära, utan även en myllrande svärfamilj. De två klanerna skiljer sig en del, men har även många beröringspunkter och likheter. Omtanke och kärlek exempelvis. Ett dagsfärskt exempel får min svärfar statuera. Denna fixiga svärfar lovade att han skulle kunna konstruera ett cykelstyre som jag skulle kunna hålla i med min obrukbara axel. Så om den där j*dra axeln kan skärpa till sig, läka sig som den ska, och sluta göra ont finns det kanske hopp att yours truly kan susa fram i lugn takt på en Sleppshult framöver!! Det är sannerligen ett subtilt mål att sikta mot.

lördag 21 mars 2015

En Skeppshult är mer än en vanlig cykel

Jag har haft en del cyklar i mitt liv. Cresent o Monark för det mesta. Bra cyklar, inget snack om det, men ändå bara cyklar. Så skaffade jag mig min precious, min vackra, svarta Skeppshult. Åh, vad vi var bra ihop. Vi flög fram när vi blev jagade av hundar, vi flög fram när vi var sena till jobbet, vi flög fram när vi längtade hem till make o dotter efter en lång jobbdag. Men min Skeppshult är såld. Efter att ha stått och samlat spindelväv i carporten i två år gav vi upp om varandra. Det skulle aldrig bli vi igen, jag kan inte cykla längre. Jag kan inte cykla med endast en fungerande arm, och bara hålla i mig med vänster. Så istället för att förfalla hos mig fick min vackra Skeppshult ett nytt hem. Jag hoppas den nya ägaren flyger fram med den!

 Idag har vi köpt ny cykel till dottern. Efter att ha kollat av prisläget på nya cyklar började vi se oss om efter mer prisvärda alternativ. Då såg vi den. Annonsen. En Skeppshultcykel 22" 3 vxl. Aldrig använd men med drygt 20 år på nacken. Samma dynamo och växelmojäng som vi hade som barn, inte som dagens moderna cyklar. Men varför måste man ha den nyaste tekniken? Dög det för oss duger det för dottern. Prisvärt som tusan, såldes av en mycket trevlig cykelaffärsman ca 2 tim bilresa hemifrån. Dottern blev kär bara av ett foto på den, och när de träffades blev det kärlek vid första ögonkastet. Dottern släppte inte cykeln, i bilen hem somnade de tillsammans i baksätet. 
Och jag känner igen hennes glädje och kärlek, det var så jag kände för min Skeppshult. Det är något visst med Skeppshultcyklar. För, som cykelhandlaren sa, -Vissa kunder vill köpa en cykel, men andra vill köpa en Skeppshult. 

fredag 20 mars 2015

Dagen är värd en haiku

Jag snodde just ihop en spontan liten haiku till dagens ära. Insåg att det var precis tre allomspännande saker som inträffade just idag. Passar med andra ord perfekt för en haiku! Hade jag hittat två saker till hade det blivit en tanka istället (Det har jag iofs, men är för sömnig för att bry mig om dem.) Jag är vårsömnig. Min inre klocka pekar på Sova. Som en omvänd igelkott. 

 Solförmörkelse
på våren vänder tiden
sockorna rockar.

torsdag 19 mars 2015

En riktigt bra torsdag #blogg100

Idag har det varit en riktigt fin dag för yours truly, vilket jag inte trodde igårkväll. Lilla kattan kom nämligen inte in, vilket aldrig har hänt tidigare. Jag var ute och visslade o ropade till midnatt, då jag motvilligt och smålipande gick och lade mig. Men inte bara sådär. Nejdå, med löfte från bästa maken att han ställt klockan på 03.00 för att då gå upp och släppa in den eventuella katten. Men i min hjärna var det redan kört. Lilla katten hade nämligen gått med mig och dottern på en leta-vårtecken-promenad på em, och gått längre bort än hon brukar. Hon gick inte med oss hela rundan utan stannade på hälften. Därför trodde jag att hon gått vilse. I bästa fall. I värsta fall trodde jag att räven tagit henne. Eller en bil... Nåväl, kl 3 kom hon inte in. Jag kunde inte sova. Men hur eller hur somnar jag till, och drömmer att dottern hör katten rafsa på ytterdörren och släpper in henne. Så glad jag blev. Men det var bara en dröm, och  kl 05.30 vaknar jag ur den. För ett ögonblick känner jag mig så glad och lättad, jag trodde att det hade hänt på riktigt. Lite halvengagerat går jag iaf upp och öppnar ytterdörren. Och där utanför sitter min lilla katt!!!
Så en kan lugnt säga att både hon och jag varit rätt trötta idag! 
Annars har jag njutit ute en stund av fika i sköna vårsolen på vår uteplats, tittat på mina söta små blåsippor som börjar vakna till liv,
och skrivit riktigt duktigt på ett av mina bokprojekt. Det blir faktiskt riktigt bra. Säger jag med viss förvåning i sinnet. Och glädje. 



onsdag 18 mars 2015

hej energin, var är du?

Vissa dagar skriver min dator nästan av sig själv. Hjärnan är på topp och idéerna flyger ur mig och ner i tangenterna. Igår var en sådan dag. Idag är det inte. Jag känner mig initiativlös och fastlåst, kommer ingen vart. Det kan ibland vara så att andra saker tar plats i min hjärna och pockar på uppmärksamhet, och jag är dålig på att stänga av negativa tankar. Måste helt klart jobba på det. En akilleshäl som bör tränas bort.

Annars älskar jag mitt pågående bokprojekt, och de personer jag samarbetar med. Det är en jätterolig bok att skriva på, huvudpersonen känns nästan som en dotter. Hennes liv fascinerar mig, jag vill veta mer om hur det går för henne. Som om hon har ett eget liv jag får ta del av, istället för att det är jag som skapar det. Har aldrig känt så när jag skrivit tidigare. Men som sagt, idag är det lite trögt. Har som tur är en skrivdejt med maken ikväll. Vi har iofs två helt olika skrivprojekt men det är skönt att ha skrivsällskap ibland. Då kan vi peppa varandra och se till att den andra inte fuskar och gör något annat. Låter väl som en riktigt romantisk dejt? ; )

Just nu sitter jag och tittar på det söta lilla talgoxepar som tar vår uggleholk i besittning. Lite dramatik är det, ett annat fågelpar från en annan art försöker störa och ser också sugna ut på den stora holken.
-Kan de inte samsas, tänker jag. Holken är ju helt klart stor nog för två småfågelsfamiljer.
Tyvärr verkar det inte bli några kattugglor i den i år, de har någon vecka till på sig men sedan är det kört. De har bott där varannat år hittills, det kanske är en trend. Så nästa år hoppas vi de är tillbaka!


tisdag 17 mars 2015

när ska man anlägga en pudel?

Mitt blogginlägg igår handlade om att yours truly rasade över förlängd medellivslängd kontra pensionering kontra ungdomsarbetslöshet. Och kära bloggläsare, i ärlighetens namn, allt jag skriver har jag inte belägg för.  Allt är inte så genomtänkt eller pk. Ibland kan en väl bara få reagera? Visst, jag har många poänger, men inte sjutton är jag statsvetare, samhällsvetare, eller någon annan vetare heller för den delen. Jag är en fatal hobbybloggare, vars syfte är att roa mina läsare. Hela den digra skaran läsare. Så, ta emot min pudel om jag skrivit något veterligt fel, ni eventuella kritiker till denna text. Och till er som gillar´t säger jag mitt ödmjuka tack.

Många skriver om väder och vår, och det sköna i vårsolens värmande i ansiktet. Men för en fullspäckad, dock sjukskriven, författare är dåligt väder = bra väder. Jag måste skriva! Har en deadline att tänka på. Och den vackra vårsolen stör min disciplin. Å andra sidan blir jag glad och mindre sömnig av sol, så då gynnas skrivandet. Plus att dottern, kattan och jag tassar ut på eftermiddagspromenader och luktar på våren. Vi säger som Mirell, i boken med samma namn "det luktar nyvaken mossa". Då vet väl alla hur våren luktar.

måndag 16 mars 2015

den felande länken - jag rasar

För en gångs skull är jag upprörd. Jag rasar. Jag blev arg. Öppnade just mitt Orangea Kuvert. Ser en kurva där de beräknat att jag ska jobba tills jag är 68 år och 6 mån för att få ut samma pension som jag skulle få om jag gick i pension vid 65 år förr i tiden, därför att medellivslängden i Sverige ökat. Men hallå!! Ungdomsarbetslösheten då?? Det är väl ett av de största problemen som Sverige brottas med? Inför varje val hörs ju politikerna i varenda j*dra parti diskutera vad de ska göra åt ungdomsarbetslösheten. Skulle en framskjuten pensionering vara lösningen på något sätt? De arbetslösa ungdomarna blir väl än mer arbetslösa om alla människor jobbar tills de är äldre. Eller ska skolgången också ändras i takt med pensionsåldern och medellivslängden? Om hela livet ska anpassas efter att medellivslängden ökar ska man gå i förskolan tills man är 8 år, sedan förskoleklass när man är 9 år, bli en ettaglutttare som 10-åring för att ta studenten nånstans i 21 års åldern. Men om inte hela skolgången förskjuts och anpassas får vi ju ett ratio på cirka 3 år där det är ÄNNU mer arbetslösa ungdomar, eftersom de tar studenten vid samma ålder som alltid men pensioneringen skjuts fram som en anpassning till förlängd medellivslängd. Om jag ska jobba tills jag är minst 68 1/2 år, (vid 70 år får jag ut ännu mer), är det väl otroligt egoistiskt mot alla som är unga och vill in i arbetslivet? Om jag stapplar omkring på jobbet, trött, gammal och med en förlegad utbildning, vem tjänar på det då? jo, endast en person. Yours truly. Så kan jag se alla stackars arbetslösa ungdomar hänga i gäng och förfasa mig över det. 
"Ujujuj, det var bättre förr. Dagens ungdomar, ujujuj. De bara hänger och hänger, ska di inte arbeta? På min tid, då fick vi jobba och slita från morgon till kväll. Ujujuj." 
Så i förlängningen blir en ökad medellivslängd en black om foten på alla unga som ska ut i arbetslivet, de får liksom vänta på sin tur innan de kan börja ta del av deras förmodade förlängda liv. 

söndag 15 mars 2015

Mat ftw

Idag överraskade lilla dottern oss med frukost på sängen. Jag undrade just vad det var som hände i köket imorse, men antog att det var katten eller en inbrottstjuv. Eller maken. Fel. Kl 9 hör jag ett försiktigt tassande nerför trappan, och så kommer dottern in i sovrummet med en överfull frukostbricka. Sicken surpris! Där fanns allt från maränger till varmmjölkmedhonung. Kreativt barn det där. 
Kreativiteten hennes brukar också visa sig när hon åker bil genom olika lekar. Idag var det så dags igen. Hon och jag åkte till hennes gymnastikträning. Då vi visst skulle leka "säg din favoritmat". Jag skulle tex säga min favvomiddagsmat.
 -Köttsoppa! sa jag. Dottern tittade på mig. 
-Säg på riktigt, sa hon. Jag upprepade min köttsoppa. 
-Du får inte säga köttsoppa, sa hon då.
 -Köttfärslimpa! bytte jag snällt till. 
-Du får inte säga det heller! fick jag till svar. Så jag fortsatte byta. 
-Köttbu... 
-Du får inte säga köttbullar!! 
Hmm, det hela utmynnade i en lek där meningen var att vi skulle säga vår favoritfrukost/-lunch/-middag/-efterrätt etc. MEN vi blev stoppade av den andra från att säga det vi verkligen gillade. Ett exempel. Dottern skulle säga sin favoritefterrätt. 
-Du får inte säga chokladpudding, inget med choklad förresten. Inte tårta, bakelse glass, kakor, mjuka kakor, äpplepaj, någon annan paj eller vaniljsås! triumferade jag. (Ni hör själva vilken korkad lek detta var. Vi fick ju inte direkt reda på vad den andra gillade med alla dessa förbud). 
-Muffins med rosa glasyr! sa dottern nöjt. Och vägrade gå med på att muffins är kakor. Vi enades iaf om att min mammas stompa med riktig varm choklad var det bästa vi vet. Som tur var fick jag välja det till frukost, lunch, middag, efterrätt, kvällsmat i våran matlek utan att dottern invände. Tror helt enkelt att jag aldrig riktigt förstod reglerna. Men kvitt samma, får jag äta mammas stompa dagarna i ända känns det som en bra lek : )

lördag 14 mars 2015

Förlåt lilla blogg

Idag, kära lilla blogg, har jag helt glömt bort dig. Så det hann bli imorgon innan du får en stund av min tid. Men du förstår bloggen att jag inte hunnit rasta sig förrän nu. Jag har helt enkelt haft fullt upp. När dottern hade gymnastiktävling i förmiddags gick hon före dig. Hon ligger helt enkelt högre upp än du, kära blogg, på min prioriteringslista. Och sedan skulle jag ju skriva en sväng på ett av mina bokprojekt och råkade somna i två timmar... Inte ditt fel, söta lilla bloggen, men där försvann lite av din potentiella egentid med mig. Därefter fick jag ju så bråttom, vi skulle iväg till fina vänner och mitt hår var så otvättat. Där försvann ytterligare  lite bloggtid. När jag väl var hemma hade dagen redan blivit imorgon. Så du ser bloggen, mångt och mycket går före dig i mitt liv. Kan tyckas drygt och orättvist, men hej, sånt är livet ibland. Vi vet ju var vi har varann ändå, eller hur kära bloggen? Inte behöver du väl ständig bekräftelse och uppmärksamhet från mig? Och nu har jag gett dig några minuter, så nu får det räcka. Vill inte skämma bort dig bara för du är min enda blogg. Sk ensamblogg. Hejs svejs o sov gott lilla bloggen : )

fredag 13 mars 2015

Långsam o säker eller snabb o osäker

Dagens dilemma. Vad ska jag välja för att nå ett mål? En snabb och osäker väg eller en långsam och säker. Problemet är att jag inte hänger med här riktigt. Alltså, jag har ungefär tre/fyra olika mål för tillfället. Men medans vissa vägar till vissa mål känns långsamma och osäkra (min pissiga axel) känns andra känns relativt säkra - några snabba och några sakta. Så vad menar egentligen dagens Metrohoroskop? Jag har ju en känning av att det vill säga mig något här. Som en hemlig kod, ett hemligt shiffer jag måste lösa. Enigma.

Idag firade jag fredag den 13 med att ha en extra kass axeldag och världens dummaste felkörning. Jag skulle vara hos min supergulliga sjukgymnast kl 10. Planen var att åka hemifrån 9.30 med ett förseningsutrymme på 10 min, då det tar exakt 20 min att köra utan köer på motorvägen. Jag kom iväg ytterligare 4 min senare, vilket var dumt nog. Men det flyter på bra med trafiken, jag pratar med fina mamma och kör lugnt och metodiskt (hade såklart pratsnörena i örona). När kl är 5 i 10 inser jag att jag inte alls närmar mig sjukgymnastiken. Tvärtom, jag är väldigt långt ifrån. Shiiiit, jag sitter och kör till dotterns gymnastik istället! Dit ska jag ju inte! Det ligger helt åt fanders åt fel håll!! Nåväl, jag  kör tillbaka, chansar mig fram, tappar bort mig, är vilse, hittar bäring igen, ringer sjukgymnastiken som inte svarar men jag lämnar ett meddelande på telefonsvararen att jag är sen och skyller på trafiken, hittar rätt, kommer fram 10.10. Pew!
Ja, men kanske är detta Metrohoroskopet menade! Det stämmer väl ganska bra? Troligtvis var det meningen att jag skulle köra fel och ta en lång omväg. Vem vet vad som hade hänt annars? : ))

torsdag 12 mars 2015

lite gladare är bloggen idag, #blogg100

Tack ni snälla som tagit er tid till att muntra upp min något nedslagna blogg idag, den mår mycket bättre nu. Hade nog en sväng av bloggfluensa, var opasslig och allmänpåverkad. Idag blåser friska vindar in över bloggen igen och den sprudlar av livsglädje.
 Idag hade jag planerat att lägga upp ett litet fint instantfoto på en nyckelpiga som hälsade på mig på min uteplats. Men tyvärr bestämde sig min Lomo-instant för att förstöra hela grejen genom att slå på sin blixt. Förstört. Bara en vit uppspärrad fläck i mitten av bilden, precis där nyckelpigan sitter. Och sedan var nyckelpigan puts väck. Retligt är ordet. Men det är ju det som jag gillar med instantfotografering, att det inte går att göra om. En blir så bortskämd nu för tiden av digital fotografering, då kan ju ett foto tas om och om och om och om och om och om igen. Men med instanta kameror gäller det att få fotot rätt direkt. Vilket jag lyckas med ungefär en gång av fem. Eller i bästa fall en av tre kanske.
idag har yours truly haft en härligt produktiv dag, jag har skrivit disciplinerat och omfångsrikt. Både på ett bokprojekt och diktande. Enligt Metrohoroskopet skulle jag idag mer fokusera på plikter och ansvar än personliga intressen, så det kanske ligger i linje med min skrivdisciplinerade dag. Skönt när Metrohoroskopet stämmer, då känner jag mig harmonisk och i fas : )

onsdag 11 mars 2015

Sveriges mest olästa blogg?

Ja, alla mina kära läsare och icke-läsare, det kan faktiskt vara så att om just D U råkar läsa detta läser du Sveriges för tillfället mest olästa blogg. Jag tittade just på statistiken över mina inlägg en vecka tillbaka och det var en skral läsning. Ratiot de senaste sju dagarna var max 15 och minst 5 som läst. Och så igår, anledningen till dagens rubrik, 2 läsare! TVÅ. Alltså, jag kan lätt räkna ut vilka dessa två trogna läsare är och jag älskar dem för det. Men jag har ju helt fallererat. Tappat fler läsare än jag tappar hår från huvudet. Om jag kunde få ugglorna att slå läger i holken i år igen har jag ju ett tacksamt ämne lite gratis att avhandla. Fast i år verkar det mer luta åt små mainstream-iga talgoxar. Jag tycker i alla fall min blogg är värd en liten uppmuntrande modern haiku. Den heter Min blogg. Kommer här.

Min blogg
Min olästa blogg 
du duger fint som du är
håll fanan på topp.

Jag avslutar detta ganska ointressanta inlägg på min ganska olästa blogg med ett bild från min, dotterns och kattens ganska ospännande vårpromenad. Men det var nog fel beskrivet. Promenaden var inte ospännande, den var fantastiskt mysig, rolig och solig!! 

tisdag 10 mars 2015

Hjälp, ska jag få en ovän idag?

Det handlar om Metrohoroskopet, min dagliga bibel. Oftast verkar det vara skriven direkt efter mitt liv, oftast stämmer varje dag till 110%. Men idag. Jisses. Idag hoppas jag verkligen att det i n t e stämmer. Det är 4 1/2 tim kvar på dygnet, sedan har jag klarat mig. Det gäller att jag håller mig på mattan resten av kvällen. Vad det står?

 "Det börjar skära sig mellan dig och någon annan, och ni bör nog försöka reda ut det hela tämligen omgående!"   

Och jag som är så ruggigt konflikträdd. Jag vill inte skära en relation, jag vill inte bli ovän med någon, jag vill inte säga emot någon. Bara leva i amish-liknande frid och harmoni med alla. Och, om jag nu råkar hamna i onåd vill jag inte reda ut det! Jag är rädd för att reda ut. Vem kan nu den där Någon vara som jag ska börja bråka med? Åååhh, eländiga Metrohoroskop, varför ska jag tro på dig. 
Kanske är det min katt som avses. Det skar sig mellan oss idag när jag förrådde henne och tog henne till veterinären. Hon blev mycket förnärmad, liksom så många andra katter är hon rädd för veterinären. 
Ungefär som jag och tandläkare. Idag fick hon bara en snabb vaccinering, hann inte ens pipa innan det var klart. Men lite sur på matte blev hon allt. Fick mutas med ny leksak, en liten leksaksuggla doppad i kattmynta. 

måndag 9 mars 2015

busy måndag

Idag fixade jag till alla mina myndighetsärenden. Tråkigt men rätt smidigt. Ringde mitt favoritställe Fk. Fick höra att det var 15 min telefonkö och telefonrösten frågade om jag ville vänta i luren eller om jag hade något bättre för mig med mitt liv. Jag tryckte på 2, dvs ring upp mig please, jag har lite att pyssla med. (Vilket var ren lögn, jag tog mig inte för nånting i väntan på Fksamtalet). Jag väntade o väntade, vågade inte ens gå på toa. Skrev lite på en av mina pågående bokprojekt och väntade lite till. -Det var värst vilka sega 15 min, tänkte jag för mig själv. Tror sjuttsingen det, då hade det gått drygt 60 min!! Efter ca 1 1/2 tim blev jag uppringd. Så att telefonkön var på mer än 15 min var ju minst sagt en voluminös underdrift. 

Jag kastar ut två frågor här på min otroligt välbesökta blogg. 
1. Hur ser man vilka som är hanar och honor på dessa trädhängen? (Dotten lärde mig idag)

2. Vad/varför/hur/när har min rosbuske bär??? (Ingen aning, varken jag eller dottern. Eller maken).

söndag 8 mars 2015

Klammeri med myndigheter

Jag har oftast inte tumme med myndigheter. Här räknar jag in Försäkringskassan. Och ____ näpp, bara Försäkringskassan. Men nu också CSN. Jag har typ missat nåt. På nåt sätt är Försäkringskassan inblandad i min miss. Hatar när jag missar saker, läs pengar, till myndigheter. Jag är naiv och lite slarvig. Inga egenskaper som premieras i dessa sammanhang. Och när jag ska ställa allt tillrätta kraschar inloggningen till jobbet så det skiter sig det också. Så yours truly har att se fram emot en måndag med myndigheter. Crap. Jag svettas i armhålorna bara jag tänker på det, känner mig som en förbrytare. Kommer säkert gråta lite. Nu är det ju inget större fel jag begått direkt, är nog inte ens olagligt enligt lagen. Men ändå. Onödigt arbete blir det. Och telefonköer och telefonsamtal, två aktiviteter på min Gilla-Inte-lista. Crap. Hej måndag, var snäll mot mig

lördag 7 mars 2015

Mehndi

Ibland längtar man bort. Abstrakt bort eller konkret bort. Själv längtar jag alltid konkret bort om jag längtar bort. Det kan utlösas av dofter, smaker, ljud och ta mig långt härifrån. Idag var det lukten av henna som gjorde't ihop med åsynen av två små små strutar med hennatatueringsfärg. Det fick mig att längta till Nepal och Kathmandu, där jag fick färgen i somras. Och till Indien. Fina fina länder, låt oss ses igen. Snart. Jag testade att göra mehndi på dottern, typ första gången. Utan mönster. Blev ganska ok, så jag fortsatte med maken och mig själv. Lite svårt att måla med vänster hand, men med träning ska det nog bli ganska fint vad det lider : ))
Dotterns hand.

Min o makens hand. 

fredag 6 mars 2015

Spelfredag old style

 Idag på fm fick jag ett telefonsamtal från dotterns skola. Jag fick upp tre val i mitt huvud; 1. Dottern som precis börjat åka buss själv har inte kommit fram, 2. Hon har ställt till med något ofog, 3. Hon har blivit sjuk eller ramlat ner från ett träd.
Alla alternativ kändes osannolika och har hittills aldrig inträffat. Det visade sig vara elak migrän. Som otur var hade jag ingen bil hemma just idag, men som tur var träffade jag en snäll granne som körde mig. Dottern var en skugga av sitt vanliga jag, bara att stoppa ner henne i soffan med Ipren, täcke, honungsvatten, rostad macka och massa kärlek. Sakta men säkert återvände hon till sitt vanliga glada pratiga jag. Vi beslöt oss för att spela lite sällskapsspel. Inga såna där interaktiva varianter, eller via konsoller och tv-apparater. Näe, först en hederlig 3-i-rad-turnering. Dotterns huvud var nu i utmärkt form och en mycket svårslagen motståndare. Ett fint 3-i-rad har jag, fått av min pappa
Sedan var det dags att testa det Bagh Chal vi köpte i Kathmandu i somras. Äntligen återfunnet här hemma. Så vackert spel, och handgjort. Lite klumpigt att spela, de fyra lejonen är liksom lite för stora för spelplanen. Men de tjugo getterna är små och pigga. Reglerna tämligen enkla, och ett helt ok spel. Fick oss att lääääängta tillbaka till Nepal...

torsdag 5 mars 2015

Nu blev det lite fel va?

Vi har ju en finfin kattuggleholk med övervakningskamera i. Men ugglorna har knappt synts till i år. Eller hörts av. Nu när våren är på intrång hoppas vi de kommer tillbaka. Det finns tecken som visar på hopp om kattugglorna. Min katta har kommit hem med en sork. En sork gör ingen vår, jag vet, men det är en bra start. Två nätter i rad har fru kattuggla tjoat här utanför. Men tro nu inte att holken är tom för det. Näe, det sötaste lilla talgoxepar har börjat flytta in så smått. De verkar lyckliga över sitt stora palats, och ratar sin vanliga holk som sitter i samma bok. Här ska slås på stort! Frågan är vad som händer om kattugglorna vill ha sitt hus. Vem vinner då? Men visst är det gulligt med en liten talgoxe i en stor uggleholk?!




onsdag 4 mars 2015

en argumentationspolitisk samhällsdikt

Idag är det bloggonsdag, och jag bjuder er på en dikt. Håll till godo. Är mitt uppe i en intensiv skrivperiod för närvarande, snart kommer jag avslöja vad det ska bli. Tre olika projekt har jag igång och jonglerar med, två böcker och en diktsamling. Alla tre pockar på uppmärksamhet, jag försöker att inte stressa upp mig utan ge dem alla tre lite tid och kärlek. Hur som helst är det roligare att skriva på dessa tre än D-uppsatsen i höstas/vintras. Och jag har mitt favoritskrivprojekt. En bok som även gett mig en ny vän eller två. Men som sagt, mer om detta senare.

Om de som sover på gator och torg
befriades ifrån sina bistra liv
och inte var fast i de fattigas sorg
slapp bevittna råttornas kiv

svensk eller rumän spelar ingen roll
mänskliga rättigheter gäller alla
regeringen behöver bättre koll
även de kan till botten falla

att vara hemlös är inget brott
men att ignorera sina medmänniskor är
de rika blir giriga och röstar på grått
och åt tiggarna de spottar och svär

ingen väljer att förlora allt
men att vinna kan vara för svårt
ska samhället vara segregerat och kallt
eller undsätta när livet är hårt.

                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                          









tisdag 3 mars 2015

Instant love, #blogg100 inlägg 3

Jag är en själsligt uppslukad anhängare av instantkameror. Äger två Polaroider, två Miniportrait Polaroider och en Lomography instant. Den senare är min precious. Ett mirakel. En fantastisk uppfinning. Ur dess innandöme föds visitkortstora instantfoton. Den har tre objektiv att välja mellan och ett antal färgfilter. Plus massa (?) roliga inställningar. Men jag känner inte min Lomo så väl. Jag tror att jag säger en sak till den men så gör den något annat. Det lilla fotot blir inte som jag tänkt mig. Crap. Går ju liksom inte att photoshoppa eller trycka på förbättra. Bara att gilla eller att slänga. Slänga i en fysisk papperskorg alltså. Dessutom har en ju bara begränsat antal foton att ta. Typ 10. Sedan är kassetten slut. Ändå älskar jag min Lomo. Eller kanske just därför. Att det inte är så lätt. Att det inte går att ta Den Perfekta Bilden med den. Mina Miniportrait har jag andra ambitioner för. Speciellt den ena. Ska bli kul. Tanken med dem var ursprungligen att ta passfoton, och det är min tanke också. Fyra olika bilder på ett och samma foto. När det väl funkar kommer jag vara en lycklig Polaroidknäppare!

måndag 2 mars 2015

Vad katten är det i påsen?!

Har ni tänkt på det här med katter i kombo med påsar och lådor. Kanske era katter är av annan uppfattning, men min katt ä l s k a r dem! Som liten kattunge kröp hon in i ett litet kuvert;

Nu när hon är vuxen (och lite vinterfet) får hon definitivt inte plats i ett kuvert. Men så fort det ligger en plast- eller papperspåse tillgängligt framme ska hon in dit. Ser jätteroligt ut. Speciellt när hon kryper in i påsen och sedan börjar springa omkring på golvet utan att hon syns. Bara en påse som springer. Labero!  Sedan kommer hon på sig själv med att vara lite barnslig, kryper skamset ut ur påsen, gäspar stort och börjar tvätta sig. -Det var inte jag, säger hela hennes kroppsspråk. Idag var det en papperspåse som fick besök av min katta
Mysmys. Det enda hon undviker är svarta påsar. Troligtvis ser de ut som den elaka svarta katten som bråkar med henne ibland. Hon är livrädd för alla svarta saker, till och med svarta strumpor. Tittar misstänksamt på en eventuell svart strumpa och går en lång omväg runt. Som den goda, pedagogiska matten jag är brukar jag gå fram och klappa på den farliga strumpan/Tshirten/linnet/byxan/föremålet för att visa att det är snällt. Katten tror mig inte, hon skakar bara skeptiskt på huvudet och tassar iväg. Sötkatt!

söndag 1 mars 2015

Blogg#100 inläggning nr 1

Fem minuter för sent bestämde jag mig för att gå med i bloggutmaningen blogg100 år igen. Så egentligen är detta inlägget för igår, 1/3, men eftersom jag uppenbarligen inte somnat än är det ju fortfarande 1/3 för mig t r o t s att klockan alltså passerat tolvslaget och det rent tekniskt sätt är 2/3. Så igår är idag för mig även om det egentligen är imorgon just nu. God natt alla 💤😴