söndag 19 april 2015

min idol

Jag har ingen idol egentligen. Rubriken på detta blogginlägg ljuger. Mina idoler är som mina komfort zoner, de är flytande och varierande. Idag till exempel är min idol dottern. Det lilla flickebarnet är tävlingsgymnast, AG, och tävlade idag. Yours truly var dönervös där jag satt på läktaren. Pulsen skenade, aptiten obefintlig, händerna kalla, kinderna småröda och armhålorna var lätt svettiga. Tecken på nervositet. Om dottern var nervös märktes det inte ett smack, hon brukar gå in i en bubbla på tävlingar och vara fullt fokuserad och koncentrerad. Så även idag. Det imponerar på mig! Det plus att hon behärskar alla fyra redskap (bom, fristående, hopp och barr). Själv skulle jag inte ens vilja gå upp på det där smala bommen, än mindre gå upp i brygga, göra hopp eller annat vad de nu gör. Ser ju faktiskt skitläskigt ut. Eller att hoppa mellan holmarna på barren. Herreminje, jag ramlar ner bara av tanken på det. Men allra mest är hon min idol när hon råkar missa nån liten grej (eller stor, det har också hänt) under tävlingen. Hon bara kör vidare, visar ingen besvikelse vid ex ett snedsteg i landning eller kramp i foten vid ansats till frivolt. Dottern ler och fortsätter. Alla gör missar, små eller stora, inget att ge upp för eller tappa humöret över. Något jag försöker lära mig av henne, och projicera till resten av livet. En mental inställningen att må bra av.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar