Att ansa ett äppleträd, 8 year style

Vi har ett äppleträd. Det finns inga andra äppleträd i sikte, så vårt blir liksom aldrig befruktat. Mest belövat. Lite beblommat. Trädet är ett stiligt litet exemplar, men det har oddsen emot sig. Inga bin, massa skugga, norrläge (tror jag, kan inte väderstreck), stora bokar i närheten m.m, m.m. Trädet gillar att sticka ut långa meningslösa pinnar, som bösar till det. Mao, äppleträdet behöver tuktas, och tuktas med en sträng hand. Vilket brukar falla på min fina mamma och pappa. Men inte i år inte! Nejnej, i år var det dottern som gav sig i kast med äppleträdet under vägledning av yours truly. Vi struntade konsekvent i goda råd, anvisningar och att googla på äppleträdsklippning. Improvisation ftw. Nu når ju dottern inte hela vägen upp i trädet, men är man en klättrarälskande gymnast så är man. Och resultatet? Äppleträdet ser jättefint ut, med en riktig Kivikslook. Troligtvis lyckades vi döda det på kuppen, men man vet aldrig. Egentligen tror jag vårt äppleträd är odödligt. Ofruktigt och odödligt.