Retweet från 20150422, Är du i uppförsbacke?

Då och då i livet dyker de upp. Uppförsbackarna. Mitt framför näsan på en. Ibland är det en lång, brant, seg, brutal mördarbacke. Ibland är till och med backen i så kraftigt motlut att en får streta baklänges för att ens ha susningen av en chans att ta sig upp. Vissa backar börjar trögt, men så händer det något efter en bit. Man känner händer som puttar på en och händer som drar en upp. Och så blir backen lite lättare att bemästra. Med hjälp av andra. Vissa av oss hamnar aldrig på vägar med svåra uppförsbackar, för andra kan det vara svårt att hitta nedförsbackarna.
 Till alla er, kära blöggläsare, som hamnat i uppförsbacke ger jag härmed en dikt från förra året i repris. Tycker den passar bra just nu. Häng i, håll ut, ha mod. Uppförsbackar t a r slut, även om man inte alltid kan se krönet.

När livet är i uppförsbacke

När livet är i uppförsbacke, och allting känns så svårt

du tycker att du drabbats orättvist och hårt.

När livet är i uppförsbacke, du ingen ljusning ser

du undrar över meningen med det som sker.

När livet är i uppförsbacke, och allting stannar av

sätt då stopp för tiden, och minns vad livet gav.

När livet är i uppförsbacke, få kraft av dina kära

backen får ett slut när din börda hjälps att bära.

När livet är i uppförsbacke, till slut du når dess topp

minns då de ting som hjälpt dig - kärlek, mod och hopp. 

När livet vart i uppförsbacke, och rullar på igen

du inser att din vandring inte slutar än.