Idag har det varit en riktigt fin dag för yours truly, vilket jag inte trodde igårkväll. Lilla kattan kom nämligen inte in, vilket aldrig har hänt tidigare. Jag var ute och visslade o ropade till midnatt, då jag motvilligt och smålipande gick och lade mig. Men inte bara sådär. Nejdå, med löfte från bästa maken att han ställt klockan på 03.00 för att då gå upp och släppa in den eventuella katten. Men i min hjärna var det redan kört. Lilla katten hade nämligen gått med mig och dottern på en leta-vårtecken-promenad på em, och gått längre bort än hon brukar. Hon gick inte med oss hela rundan utan stannade på hälften. Därför trodde jag att hon gått vilse. I bästa fall. I värsta fall trodde jag att räven tagit henne. Eller en bil... Nåväl, kl 3 kom hon inte in. Jag kunde inte sova. Men hur eller hur somnar jag till, och drömmer att dottern hör katten rafsa på ytterdörren och släpper in henne. Så glad jag blev. Men det var bara en dröm, och kl 05.30 vaknar jag ur den. För ett ögonblick känner jag mig så glad och lättad, jag trodde att det hade hänt på riktigt. Lite halvengagerat går jag iaf upp och öppnar ytterdörren. Och där utanför sitter min lilla katt!!!
Så en kan lugnt säga att både hon och jag varit rätt trötta idag!
Annars har jag njutit ute en stund av fika i sköna vårsolen på vår uteplats, tittat på mina söta små blåsippor som börjar vakna till liv,
och skrivit riktigt duktigt på ett av mina bokprojekt. Det blir faktiskt riktigt bra. Säger jag med viss förvåning i sinnet. Och glädje.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar