Jag har ju droppat lite poesifragment här på bloggen tidigare, haikus t.ex, och skrivit om den poesikurs jag går. Vilket är otroligt roligt, lärorikt, spännande, utmanande, utvecklande och lite till. Vet inte om min nyuppväckta förkärlek till sonetter har framgått, men då jag fick höra att sonetter en ganska svår form av diktande ville jag såklart ge mig i kast med en sonett. Sedermera blev det även en hel sonettkrans, men då den består av 15 sonetter är det inget min blogg får ta del av. Men den blev klar och jag blev nöjd både med sonettkransen och bedriften i sig. Som sagt, alla har vi våra böjelser. Mina består just nu av sonetter och ovanliga Polaroidkameror (har investerat i ett par stycken till....). Men här bjuder jag er, käraste bloggläsare, på min första sonett. Håll till godo.
En sonett någonstans mellan liv och
död
De säger att jag är död
men död kan jag inte vara
jag vill tillhöra de
levandes skara
min mun är blodfärgad röd
hudkostymen är blek och spröd
min tillvaro går ej att
förklara
jag frågar men ingen vill
svara
min passion har mist sin
glöd
mitt liv är en oavslutad
teaterakt
där jag irrar runt i en ständig
jakt
efter vänner till sällskap
och förtäring
det de säger om min stackars
själ
är elakt förtal visst vill
jag dig väl
men först låt mig tömma dig
på näring.
En vampyrberättelse i sonettform, skickligt!
SvaraRaderaÅhh, så fantastiskt, skickligt av dig!
SvaraRaderaUnderbar!
SvaraRadera