Sommarlek, familjeliv och köttglassbananer

På sommaren, under de där varma och sköna dagarna, blir vi väldigt familjära. Maken, dottern och yours truly. Vi leker liksom mycket med varandra. Spelar boccia och spelar kubb. Spelar fotboll och spelar volleyboll. Allt efter var och ens egen förmåga, ska tilläggas. Egentligen vill jag åberopa handikappstillägg, för sk*taxeln och artrosfingrarna, men varken maken eller dottern skulle nog bevilja det! Gott så.

 I måndags startade dagen på ett riktigt måndagstypiskt sätt. Exempelvis så tog kaffet slut på jobbet när jag ville ha det som mest. Inget bra. Enligt dottern blir jag sur utan kaffe i systemet, och troligtvis har hon rätt. Men väl hemma så var måndagssyndromet som bortblåst, för vem blir inte glad av att fylla 20 vattenballonger och sedan ha vattenballongkrig?!

Idag var det full fart på oss igen, sällskapsspel, såpbubblor, strandtennis, fika, hopprep, fotboll, bad i vattenspridaren. 

Maken och jag hade en rafflande volleyboll turnering, maken med skadat revben och jag med mina kroppsliga tillkortakommanden. Dessa kompenserar jag med en övertro till min bollkänsla, och en släng av hybris. "Du kan vad du vill, och när du säger att du inte kan så vill du inte". Sa en klok människa nångång. Jag instämmer.

Som uppmuntrande tillrop till dottern under vår fotbolls"match" ropade jag "schyssta bananer!"  Dottern hörde inte/kom inte ihåg vad jag sa, chansade och ropade glatt tillbaka till mig "köttglassbananer"!!