"Tänk positivt"

Det var de ord som mötte mig kl 08.30, när jag släntrade av bussen i stan utanför Pedagogen. En kille ropade just så: "Tänk positivt" och tittade rakt på mig när jag gick ut på busshållplatsen. Jag hajade till, hur kunde han, en vilt främmande kille, veta att jag skulle examineras idag? Och dessutom var proppfull av negativa tankar och känslor kring det? Men så trillade pengarna ner, och jag insåg två saker på en gång: 1) Han tittade på mig för att han skulle gå upp på samma buss jag gick ner från, 2) han pratade inte med mig, utan i sin mobil. Men lustigt sammanträffande var det allt!!

Dagen på Pedagogen blev låååång. Speciellt för yours truly, som redovisade sist i gruppen. Otacksamt. Inte helt smärtfritt. Men allt gick finemang. Tyvärr var jag för trött för att shoppa efteråt, hade tänkt att belöna mig själv med lite shopp. Istället tog det stopp. Med viss nostalgisk, och lätt vemodig, känsla gick jag långsamt bort från Pedagogen, nerför trapporna. (Missade trottoarkanten och höll på att stå på näsan.) Kommer ihåg när jag gick uppför de där trapporna för första gången, på väg till Första Dagen på Utbildning. Idag var, på sätt och vis, sista dagen. Nu är bara upploppet kvar, D-uppsatsen... Utan föreläsningar el.dyl. Men först - sommarlov!!!