Att vara en del av en flock

Marsvin är flockdjur. Det är förvisso oomtvistligt. Men vem bestämmer vem, eller vilka, som ingår i ens flock? Vad är pk i marsvinens samhällen, är de öppna för andra kulturer, eller stänger de sina dörrar för dem som inte liknar de själva? Var står de? Hur hanterar de individer olika dem själva?

Dottern har ett marsvin, Äsmiralda (ja, hon stavas så, det har dottern bestämt redan som 4-åring). Äsmiralda var ensam i zooaffären, enda marsvinstjejen i sin kull, och inte van att bo i ett marsvinssamhälle. Hemma blev dottern snabbt Äsmiraldas favorit bland oss i hennes människoflock. Det är bara dottern som får Äsmiraldapussar på munnen, inte så lite heller. Jag har försökt, men det lilla marsvinet bara rynkar på näsan, förlåt nosen, och fnyser åt mig. Inga pussar där inte. Men öppnar jag kylskåpsdörren, då minsann, då duger jag!! Då blir det ett himla liv, Äsmiralda skriker som en stucken gris : )

Men det finns faktiskt en individ till, förutom dottern då, som ingår i Äsmiraldas flock. Min katta, Doris!

Här ligger de och gosar på vårt matbord.

Ibland äter de samtidigt, ur Doris matskål. Men det får Äsmiralda egentligen inte göra, är visst inte nyttigt med katttmat för små marsvin. Så vi avbryter efter ett par bitar. Men gulligt är det! Annars brukar hon, sittande på GP på köksbordet på morgonen, försöka ge sig i kast med dotterns frukost. Sätter tassarna på frukostskålen, och norpar cornflakes. Har dottern tex Proviva i glaset, blir Äsmiralda som tokig. -Ge mig, ge mig!! skriker hon, och sätter sina envisa små tassar på dotterns glas. Har hon tur, och vi andra otur, lyckas hon välta det. Medans jag, stressat och småsvärande tyst för mig själv, torkar upp, fnittrar dottern bakom handen och marsvinet sörplar glatt Proviva från bordet.

Men kanske kan vi lära oss något av Äsmiralda? Vissa politiska partier borde det iaf. Det är inte bara de som är lika oss själva som kan ingå i våra flockar : )