söndag 18 maj 2014

Jag är sur...gnällig...artrosig...

Ibland lyckas jag strunta i mina strejkande händer. Eller inte riktigt, men nära inpå. Allt sedan min axel blev totalhavererad har jag sagt att jag klarar mig utan höger axelfunktion, bara mina händer är u.a. Prickfria. Anmärkningslösa. Högfungerande. Användbara. Så har jag lärt mig att både virka och slå frivoliteter. Och göra roliga frisyrer på dottern. Speciellt att virka har jag utvecklats till en nästintill perfekt handarbetstant - med egna virkrecept på det mesta. Men nähä då, så bra skulle det inte vara. De där jä*ra sk*t händerna skulle minsann lägga av. Började med ena handens fingrar, spred sig till andra handens, och nu är även handlederna stela på morgonen. Artros, they say. I fingerlederna, they say. Ingen vill hjälpa mig, de säger att ingen kan hjälpa mig, vem tar hand om artos liksom?? Det gör ont. Det är stelt. Och ni som undrar hur det går med min havregrynsgrötsbehandling kan jag säga att..... jag är innerligt trött på havregrynsgröt! Imorse, till frukost, skulle vi äta just havregrynsgröt. Det tog emot för yours truly. Som att äta svensk sjukvård. Det står mig upp i halsen, klimpig och klumpig. Detta var ett gnällinlägg. Ta det från mig - 
det ska i n t e bli en vana!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar