Valborgs varande och välfärd

Dottern frågar mig nu på kvällen vad Valborg är, vad man gör och vad det är som firas. Jag tänker, men kommer inte på något bra svar. Påminner henne om vårt Valborgsfirande med brasa och allt därtill på Öland för två år sen. Hoppas på att det svaret ska räcka till och duga. Det gör det såklart inte, vilket jag borde listat ut. Vi har närt ett vetgirigt och nyfiket barn vid vår barm,  jag och maken, vilket blommar ut nu i sjuochetthalvtårsåldern. "Men mamma, v a r f ö r firar man Valborg" ? Jaa, varför firar man Valborg... Saken är den att jag verkligen inte vet. Valborg, Valborg, Valborg, jag bläddrade runt i hjärnans arkiv utan att hitta ett svar.

 Det kan tyckas omständligt och onödigt, i vår moderna tid, att ge sig på att tänka ut ett svar. -Det finns ju Google och Wikipedia, tänker ni säkert. Jomenvisst, jag förstår er poäng, men jag kan tycka att det förlorar sin charm att alltid söka upp alla rätta svar så där lättvindigt. Speciellt för min hjärna, som gillar att hitta på och konstruera svar som den egentligen inte har befogenhet att kunna.

Åter till Valborg. Jag vill verkligen ge en bra anledning till dottern varför denna dag firas, och chansar på våren. "Det kanske är vårens ankomst" säger jag, och till gonattsång stämmer jag upp i "Vintern rasat ut..." för att konkretisera vad jag menar. Att sjunga "Vintern rasat ut" kräver ju egentligen sin kvinna för att den rätta känslan ska infinna sig, så jag klämmer i rejält. Eftersom jag inte kan texten så bra blir det en hel del hitta-på-ord och humhum. Och eftersom jag är allt annat än en skolad körsångare blev det en hel del hitta-på-tonarter också. Dottern tittar på mig som om jag möjligen var ännu mindre klok än jag faktiskt brukar vara, men långt inne i de där vackra, bruna ögonen ser jag en skymt av beundran. Tror jag. Kan också ha varit sömnighet. Sedan ber hon om sin vanliga gonattsång istället.

På tal om sömnighet så trodde jag precis att jag hade en fästing som kröp på armen. Jag slog till direkt. På armen alltså. Men det var falskt alarm, det jag tyckte så ut som en fet fästing var bara ett födelsemärke. Pinigt.