Som alla ensammarsvin (endamarsvin?) är Äsmiralda en smula bortskämd och van vid att alltid vara i centrum och få sin lilla mattes fulla uppmärksamhet. Egentligen ska ju marsvin vara flera, men Äsmiralda har allltid varit själv, från det att hon var liten unge. Dessutom är hon uppe och med i vår lilla familj väldigt mycket. Katten Doris och Äsmiralda är goda vänner. Doris brukar slicka Äsmiralda så hon blir ren och fin, Äsmiralda brukar försöka äta ur Doris matskål. De är kompisar helt enkelt!
Som så många andra marsvin har Äsmiralda lärt sig känna igen olika ljud från oss, vad som betyder mat, och när det lönar sig att skrika högt tills man får sallad. Kylskåpet kan man t.ex. inte öppna utan att bli avslöjad, sirenen Äsmiralda larmar i högan sky! Har maken varit och handlat är det samma sak, så fort hon hör honom parkera bilen i carporten och gå in sätter hon igång och tjuter. Det roligaste är att hon lärt sig identifiera oss familjemedlemmar, och vet precis när det är värt att sätta igång med sitt skrikande. Likadant om mina föräldrar är här, Äsmiralda vet att min mamma brukar ge henne sallad och skriker när hon hör henne i köket. Men jag kan samtidigt ha varit i köket hur mycket som helst och marsvinet säger inte ett pip. Däremot har hon sin noga uttänkta strategi när det gäller mig. Varje kväll, när jag säger god natt till dottern på nerevåningen och stänger hennes dörr börjar Äsmiralda sitt skrikande. Högt som tusan!! Men bara då. Hon vet att jag ger henne salladsaker på direkten, så hon blir tyst och dottern får somna i lugn och ro. Pratar jag och dottern om något annat nere på dotterns rum hörs inte ett ljud från marsvinet. Men till orden "god natt, sov gott, jag älskar dig," sätter hon igång. Men hon är användbar också, vi har kommit på att hon gillar visst ogräs som växer i makens kryddodlingslåda. Sedan att det råkade slinka med lite dragon ner i runda lilla marsvinsmagen är svinn man får räkna med : )
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
SvaraRadera