Min hemliga skill

Jag är väldigt bra på en sak. Eller tja, ska jag stampa på jante är jag faktiskt bra på flera saker. Men jag har en speciell förmåga. En som man inte egentligen ska ha i allmänhet, och speciellt inte jag i synnerhet. Med tanke på gårdagens blogginlägg. Jag är fenomenal på en företeelse som anses ful, som har sämsta ryktet, och som jag är allergisk mot när andra gör mot mig och mot andra.

-Jag är bra på att ljuga. Kan slå i folk lite vad som helst. Trovärdig är jag också, tvekar inte, hittar snabba svar och kvicka påståenden. Men nu måste jag hejda mig lite, innan ni tappar mig helt. Jag ljuger väldigt, väldigt, väldigt sällan. Aldrig för de jag känner. Och bara i vissa sammanhang, när det inte betyder något viktigt. Till exempel för telefonförsäljare. Eller dryga, fulla okända människor på krogen. Ibland diktar jag upp historier om företeelser och berättar bara för att testa trovärdigheten, vilket är min bästa lek; är att få ett ämne som jag ska berätta om. Mmmm, det är kul. 

Eller argumentationsexperiment. Jag hade en bästis förut som hade bergfasta åsikter om allt. Det blev min sport och utmaning att argumentera ner hans argument, naturligtvis drog vi en vals eller två. Båda två. Men som tur är har jag en kassaskåpssäker regel för mig själv också, en som jag aldrig ruckar på. Jag kan aldrig ljuga för någon som jag berättat att jag är bra på att ljuga för. Så med det så sanningssäkrar jag härmed min blogg!