fredag 25 april 2014

Historien om bibjörnen

Idag gjorde yours truly något sannerligen trevligt på eftermiddagen i Göteborgssolen. Något som ALLA redan gjort, men jag hittills råkat missa. 
-Vad jag pratar om? 
-AfterWork på Posthotellet! 
Och det var några mysiga timmar med vänner från utbildningen. Rätt som det är där på uteserveringen dyker ett mystiskt djur upp. Stort djur. Inte spindelstorlek. Jag kan inte identifiera djuret, utan måste ju såklart fråga. Att fråga om saker jag inte redan vet är genialiskt, har jag kommit på. Efter att ha fyllt en viss jämn ålder är det inte ens pinsamt längre! (Men just i fallet med det okända djuret fick jag lite uppbackning, det ska erkännas). Hur som helst, djuret är gult, har brunkrulligt huvud, öron. Och svans! Plyschig och svettig. Och kan prata svenska. Och har skägg.
 -Hon undrar vad du är? frågar min vän till djuret, och pekar på mig. 
Djuret: (förnärmad) - Ser du inte det?
Min vän: - Jag tror du är ett lejon!
Jag: -Med det lilla huvudet!? Jag tror du är ett bi.
Djuret håller fram sin svans: - ett bi? Men denna då?
Jag: - Då är du väl en björn. Eller kanske en bibjörn?!
Djuret (röd i ansiktet): - jag ÄR faktiskt ett lejon!!!
Min vän: - Jag sa ju det!!
Jag: - Kom nu, vinet väntar... Och pep iväg.
Efter någon timme flyttade vi in, och vilsade runt i det stora komplexet tills vi hittade en fin soffa att slå oss ner i. Och där, på golvet, där stod bibjörnens huvud...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar