En plugghästs uppgång och fall

 Som barn var jag en "duktig flicka i skolan". Pluggade snällt på mitt rum, fick bra poäng på prov, bra betyg... Ja, ni fattar. Lite lätt plugghäst, men inte så det störde. Men på något sätt späddes detta ut ju äldre jag blev. Jag pluggade mindre och mindre, och på gymnasiet var jag ganska hopplös i många ämnen. Jag fattade inte meningen med det jag läste. Gick N (naturvetenskaplig linje) och upptäckte att de ämnen som var ämnesspecifika var långt ifrån min förståelsehorisont. Visst, kemi och biologi var kul, det var ju i alla fall på riktigt. Men matten! Och ännu värre - fysiken. Huvaliamej, varför  skulle jag lära mig massa ovidkommande teorier och hypofyser om hur saker och ting k a n s k e hängde ihop. Hur gjorde det mig och mitt liv bättre? V.S.B, det kunde jag ibland köpa, men V.S.V.... Vadå, Vilket Skulle Visas? Det var ju inte ens sant, ingen kunde bevisa att tesen stämde!! -Hallå, det kan ju vara helt på något annat sätt, jag kanske visar motsatsen till antagandet! tänkte jag för mig själv. Och det gjorde jag nog med, på mitt eget vis. Genom att ha en betydligt större andel fel än rätt på proven. Och ofta med motiveringar och förklaringar till frågorna som fick läraren att vrida sig av skratt, och slita sitt hår. Till slut fick jag nog, och ville inte ens ha tillbaks mina fysikprov. Smart som jag var bad jag en pålitlig klasskompis ta mitt prov när vi skulle få tillbaks dem, skrynkla ihop det (utan att titta) och slänga i närmsta papperskorg. Själv tog jag en liten skolk den lektionen. Det var värt en prick. Vi fick prickar vid skolk, inte för att jag hade så många, och de som jag hade var kvalitativt utvalda. När vi skulle få våra slutbetyg i trean på gymnasiet grät klassläraren (som också var vår lärare i matte och fysik) när han gav mig min tvåa i fysik. Men eftersom han var en god och snäll man fick jag trea i matte, troligtvis stans svagaste trea, men ändå. Jag var jätteglad över min fysiktvåa och mattetrea, eftersom jag nog inte var värd dem.

Hur som helst, nu pluggar jag igen, efter ett universitetsstudieuppehåll på 15 år ungefär. Är inne på termin fem av sex av min utbildning, och har på något sätt återfunnit min barndoms inre plugghäst. Det är kul att plugga! Förra hösten dubbelpluggade jag, hade 13 skriftliga examinationer på en termin. Och var, nästan skämsigt, klar i god tid innan alla deadlines. Det var då det... Nu, denna terminen har plugghästen i mig återigen mattats av, och jag hittar tusen roligare saker att göra än att plugga vetenskapliga teorier. Jag känner mig jagad av deadlines och omger mig med böcker som heter saker som "tolkning, förståelse och vetande". Idag sov jag tex på min pluggtid, innan dess totade jag lite halvhjärtat ihop en ansökan till Försäkringskassan, och satt i solen. Men imorgon, DÅ ska jag plugga duktigt : )