Att simma som Superman

Långfredag är en dag som jag, när jag var barn, tyckte var en enda lååååång dag utan möjligheter till roligheter. Liksom bara ett enda evinnerligt väntande. Ingen shopping, inget godis, inget någonting. Faktum är att alla långfredagar i mitt liv är som bortblåsta ur minneshjärnan. Fram tills för några år sedan, då har långfredagarna börjat få en egen innebörd. Dvs långfredagarna som jag tillbringat på världens bästa land - Öland. Där har vi startat en långfredagstradition (iaf har detta inträffat tre gånger, och tre gånger är en tradition, som jag brukar säga). Vi åker till lokala simhallen! Det är jag, syrran, och våra kids. Detta innefattar dottern och mina två älskade systerbarn som går under det kärleksfulla smeknamnet "Hemskingarna" av yours truly. Det namnet gav jag dem en Öländsk sommarkväll och vi badade. Eftersom jag är en av historiens värsta badkrukor var jag såklart ett tacksamt mål för skvättningar!

Hur som helst, idag var siktet inställt på Simborgarmärket. Av oss alla. Dottern skulle därmed slå sitt simrekord med sisådär 150 m. Systerbarnen klarade av sina 200 m i ett nafs, och ingick sedan i heja-klacken till dottern. Jag kan lugnt säga att 100% av simhallsbesökarna tittade på oss! Jag simmade brevid dottern och hojtade "å sparka, å sparka, å sparka", min syrra simmade på rygg framför dottern och tjoade "ta mina tår, kittla mig under fötterna..", hennes kusiner poppade upp lite här och där och peppade "kom igen, kom igen, du klarar det". Och det gjorde hon! Nu förstår jag uttrycket "den elfte spelaren" inom fotboll, och hur viktig den är : )

Hur simmade då jag, kan en fråga sig, med en osimbar höger arm? Jag har lärt mig att simma med en arm. Problemet är att den blir lite trött av det, så jag testade att simma bara med benkickar. Högerarmen hölls låst intill kroppen, och vänsterarmen hade jag utsträck rakt fram som ett roder. Då ropar min systerson "Du ser ut som Superman när du simmar!!' Guldkommentar : D 

Tänker mig att jag såg ut såhär