Promenad på nattmorgonen

Det finns en första gång för allting, som jag brukar säga. Så även idag. Idag gick jag upp, nästan frivilligt, kl 06.00 med dottern. För att lyssna på fåglar!!! Dotterns idé, hon deklamerade 7-årsallvarligt för mig att hon är "fågelskådare som morfar och mormor". Det är inte jag, kan tilläggas direkt. Måste vara en sån där klassisk färdighet som hoppar över en generation. Att dottern är vaken så tidigt är inte så ovanligt, hon brukar pudra näsan vid den tiden. Det ovanliga var att hon smyger in till mig, istället för hem till sitt eget rum med sin egen säng. Med smyger menar jag att hon kryper på alla fyra för att inte väcka sin skönsovande pappa. Hennes mamma däremot är mer i väcksikte. Men här skulle inte morgonmysas, här skulle promeneras!

 Well well, vi smyger runt i halvmörkret som två tjuvar och rotar fram lite kläder. På med ytterkläderna, och så ut på promenad. Vi se lite luffarklädda ut, kläderna passar inte riktigt ihop. Dottern har tex tunna gummistövlar till tjock vinterjacka och mysbyxor. Jag har tunna träningsbrallor, stickat pannband och märkesjacka. Dottern har tunna vantar, jag har halva. Trodde det var lite varmare. Trodde vår promenad skulle vara lite kortare. Fel, och fel. Det var iofs sol, men bara en liten fjuttig plusgrad. Och vår lilla sväng i skogen (dottern ville lyssna på nattmorgonfåglar) blev en 1 1/2 timmes prommis. Förutom att dotterns stackars fötter halvt förfrös, och mina fingrar likaså (rätt åt fingrarna förresten, de är så elaka) var det en härlig stund. Många fåglar hörde vi. Inte en enda kunde vi namnet på! En vacker ensam svan simmade i en damm, det var fint. Sedan kröp vi upp i soffan, dottern med extratofflor och täckte, drack honungsvatten och tittade på morgonTV : )