Plötsligt händer det!

Efter lång och nervös väntan verkan det äntligen vara dags. Det vi räknat dagarna till ända sedan den 14feb. Men nu ikväll så börjar det hända saker med äggen i uggleholken. Fru Kattuggla var orolig, det märktes. Hon hade en fin välhängd sork jämte sig i holken, men hon åt den inte. Däremot slickade hon på den. Tror vi, eller så puttade hon bara på den med näbben... Men hon åt inte, trots att hon såg jättehungrig ut. Och då, då hördes ett svagt pipande. Först trodde jag att jag hörde i syne, dottern tittade ut i mörkret efter en eventuell vilsekommen småfågel. Men det var ingen där. Sedan tänkte jag att det kanske var sorken, men den var verkligen stendöd och stum. Slutsats, det måste komma från äggen. Fru Kattuggla grejade och stod i, bökade runt med sina ägg och såg lite stressad ut. Då hör vi herr Kattuggla komma hoande i skogen, men han flög inte in i holken. Istället flög Fru Kattuggla ut för att möta honom. Och då minsann, då hade vi fri insyn! Vi bänkar oss alla tre, med iPad och två iPhones, här ska minsann inte missas något. Dottern ringer dessutom upp sin fågelskådande mormor o morfar, de får ju inte missa detta! Och ojoj vad det pep från två av äggen. Ni ser vilka det är på bilden. Vi såg hur det rörde sig därinne bakom hålen, iiihhhhh vad spännande. Dottern ville såklart helst inte sova på hela natten, utan tänkte passa ugglebäbiskläckning. Hon fick mig att lova att jag skulle väcka henne om det hände något spännande. Som om jag skulle kunna hålla mig vaken! *gääääsp*

To be continued...